Söndag morgon kl 03:00 var det dags att stiga upp. Barnen var förvånande nog inte speciellt svårväckta. De var trötta men klädde lydigt på sig och tog sitt handbagage och klev in i den väntande taxin.
Den första flygningen var mellan Stockholm och Amsterdam, jag tror alla fyra somnade innan vi ens hade lyft.
Efter ett par timmar på Schiphol var det dags för en 11 timmars lång flygning till San Francisco.
Innan vi fick kliva ombord på planet fick vi genomföra den omtalade "body scanningen", var och en fick kliva in i en cylinderformad apparat, ställa sig brett mellan fötterna och upp med armarna i luften. Barnen fick passera och genomsöktes endast manuellt. Vi vuxna fick genomgå manuell kontroll också, jag var tacksam för att det var en kvinnlig kontrollant som tog hand om mig eftersom de känner överallt. Jag tyckte dock att den manliga kontrollanten drog lite extra på smilbanden när han överblickade dataskärmen, men det kanske bara var jag som inbillade mig, för några piffiga underkläder hade jag definitivt inte på mig.
Den långa flygningen gick över förväntan med barnen, vi sov, åt, såg på film och spelade spel om varannat.
Jag var väldigt tacksam över de små dataskärmar var och en har framför sig där man fritt kan välja filmer, musik och spel. Till Fabians stora förtjusning fanns "Cars" med på filmtablån. Jag var minst lika nöjd över att titta på "Sex in the city 2" och "Eat Love and Pray".
Vi landade i ett soldisigt San Francisco ca 13:30 lokal tid och med 64 grader varmt, i Fahrenheit vill säga. Det motsvarar ungefär 18 i Celsius. Olikheterna slår en direkt, Fahrenheit istället för Celsius, hur ska man lära sig det? 1 mile är inte 1 svensk mil utan 1,6 km. Listan kan göras lång, jag är säker på att jag kommer att få tillfälle att ta upp detta ämne igen.
Taxin till San Ramon gick över en oändligt lång bro över San Francisco bay mot Hayward och sedan över ett kuperat och grönt landskap till vår tillfälliga möblerade lägenhet med tre rum och kök.
Trötta men med utan mat i kylskåpet var det inget annat att välja på än att ta en taxi till närmaste supermarket, Safeway, och inhandla diverse nödvändiga varor. Ett smått stressande uppdrag när man är trött och inte har en aning om vad som är vad, vilken mjölk är god, vilket smör ska man välja, var finns det grova och nyttiga brödet, var är vanilj-youghurten? Jag kan lova att även detta ämne kommer att ventileras igen!
Vi var för trötta för att laga mat så flingor (som bara smakade socker) med mjölk fick bli vår nödlösning vår första kväll i USA.
Jag tror alla sov gott redan innan klockan var halv åtta på kvällen.
