ARBETSTILLSTÅND

I går ringde min man och frågade om det var ok att han med hjälp av sitt företag, Ericsson, ansökte om arbetstillstånd åt mig?
Först förstod jag inte alls frågan. -Nej, det är inte ok svarade jag sen, jag vill inte jobba.
Jag tänkte febrilt, hade jag helt missat något, var inte dealen att jag skulle vara hemmafru i USA? Är det så illa att han redan efter 3 dagar sätter igång och ansöker om arbetstillstånd åt mig? Vad är hans baktanke, egentiligen, med hela den här flytten till USA?
Han lugnade mig dock snabbt med att det kan alltid vara bra att ha ett tillstånd, inte att jag måste börja jobba. Han känner mig nog allt för väl, i förlängningen kanske till och med jag blir rastlös och rent utav vill börja jobba igen?
Det känns väldigt främmande just nu men man vet aldrig.

VÅRVÄDER

Idag har det varit ett strålande soligt väder med blå himmel.  Jag slås av förvåning över hur en kall morgon med till och med frost på bilrutorna, mitt på dagen kan uppvisa en temperatur på 18 grader C i solen.
Jag har tidigare på morgon uppdaterat mig på de svenska nyheterna på DN.se och noterat att fler snöoväder dragit in över landet. Att nu stå här i solen som värmer ordentligt och med utsikt över grönskande kullar känns det mer som vårväder än mitt i december.

Barnen lekte i en park vi har hittat och Filippa var inte sen med att ta av sig jackan och endast springa i kortärmat. Jag tror att livet i CA kan bli bra.

BOSTADSKNARKANDE

Det är fortfarande lite overkligt att man inte vaknar upp i Silverdal men sakta men säkert börjar jag förstå att vi är i USA och att det är här vi ska bo ett tag framöver.
Vi bor i ett lugnt område som känns lite som på landet men lägenheten nu är endast tillfälllig så det är bostadsknarkande som står på agendan. Här bostadsknarkar man på Craigslist istället för på Hemnet som i Sverige.

Till helgen ska vi få åka omkring med en mäklare som ska visa oss områden och hus som är lediga för uthyrning. Det mest ekonomiska vore att köpa ett hus, rent skattemässigt sett men det innebär även diverse underhåll och säkert oförutsedda utgifter. En enklare väg är att hyra ett hus men det återstår att se vad det blir. Vi har även varit inne på att hyra en större lägenhet, där man har gym och pool inne på området men efter att endast ha bott i den här tillfälliga lägenheten ett par dagar känner jag mig instängd. Är man van vid att bo i hus tror jag det är väldigt svårt att bostätta sig i en lägenhet igen med barn. Livet känns friare med ett hus där man bara kan öppna dörren och kliva ut på en liten gräsmatta.

Idag fick vi en mycket uppskattad rundtur i bil av en av Frasses kollegor i omgivningarna här omkring. Jag fastnade för en väldigt pittoreskt stad som heter Pleasanton, en typisk amerikansk småstad och som såg väldig charmig ut. Barnen och jag tillbringade även några timmar i ett gigantiskt shoppingmall, Stoneridge.
Släpper man loss mig där utan barn men med kreditkort kommer det garanterat att bli en upplevelse både för mig och min man.

FÖRSTA DAGEN PÅ JOBBET I SAN FRANCISCO

Vaknade 02.00 natten till måndag efter att ha sovit i 6 timmar. Fräsch som en fjällbäck. Eller kanske inte. Snarare enormt jetlaggad och vill inget hellre än att somna om men det funkar inte. Lyckas dock få ytterliggare en timmas sömn litet senare. 05.15 är jag dock uppe och kopplar in trådlöst internet. Måste se till att familjen får kontakt med omvärlden. Filippa har precis fått sin email adress och vill hemst gärna "kolla mailen".

Taxin som beställdes till 08.00 dök upp 08.25. Jag åkte direkt till Hertz för att kvittera ute en bil. Damen i kassan undrade om jag ville ha en försäkring. Det kan du hoppa upp å sätta're på gumman tänkte jag!
Det blev en röd Sedan av märket Hyundai (tror jag). Röd är den iaf och det är en automat växlad bil.

Jag hade fått instruktioner att infinna mig på Ericsson's kontor i San Jose för en NEO (new employee orientation). Vad som inte hade framgått var hur dags och vem jag skulle träffa. Efter flertalet telefon samtal och absolut ingen ytterliggare information bestämmer jag mig för att åka ner till San Jose för att se vad som händer.
Jag sladdar in på det lokala Ericsson kontoret i Pleasanton och hämtar adressen till kontoret i San Jose, ställer in GPS'en, beger mig ut på freeway 680 south och lyssnar på en kvinna som jag aldrig träffat. Hon förklarar in i minsta detalj hur jag skall ta mig till San Jose, fantastiskt.
Väl framme på kontoret blir jag först inte insläppt. Dom har aldrig hört talas om mig. Jag förklarar att jag är nyanställd i USA. Det är min första dag och jag skall träffa någon, när och vem vet jag ju inte. Men jag drar till med klockan 11 och att jag inte kommer ihåg namnet på den som leder utbildningen.
Kvinnan i receptionen blänger på mig och kallar på vakten.-Fan också, tänkte jag,  Vakten, som för övrigt var trevlig tog mig till ett rum bakom reception för fotografering. Mitt ID kort från Sverige funkar naturligtvis inte utan jag skall ha ett amerikanskt. Efter fotograferingen leder mig vakten till hissen och upp på 3:e våningen. Här hålls introduktioner för nyanställda förklarar han. Grymt tänkte jag, nu är jag nära. Jag knackar på ett par dörrar innan jag kommer rätt. Inte heller här har dom hört talas om mig. Tjejen som leder introduktion tittar på mig och säger att det är ungefär 15min kvar av introduktionen men att jag gärna får vara med och titta på en säkerhetsvideo inspelad i Sverige. Skitkul tänker jag, tar en kopp kaffe och slår mig ner.
Efter detta beger jag mig tillbaka till Pleasanton för ett möte med killen som jag skall ta över efter. Ett bra och kontsruktivt möte. Efter det så blir det hemgång och jag är tillbaka i San Ramon runt 17.30.
En ganska rolig första dag, faktiskt.

FLYGRESAN

Söndag morgon kl 03:00 var det dags att stiga upp. Barnen var förvånande nog inte speciellt svårväckta. De var trötta men klädde lydigt på sig och tog sitt handbagage och klev in i den väntande taxin.
Den första flygningen var mellan Stockholm och Amsterdam, jag tror alla fyra somnade innan vi ens hade lyft.

Efter ett par timmar på Schiphol var det dags för en 11 timmars lång flygning till San Francisco.
Innan vi fick kliva ombord på planet fick vi genomföra den omtalade "body scanningen", var och en fick kliva in i en cylinderformad apparat, ställa sig brett mellan fötterna och upp med armarna i luften. Barnen fick passera och genomsöktes endast manuellt. Vi vuxna fick genomgå manuell kontroll också, jag var tacksam för att det var en kvinnlig kontrollant som tog hand om mig eftersom de känner överallt. Jag tyckte dock att den manliga kontrollanten drog lite extra på smilbanden när han överblickade dataskärmen, men det kanske bara var jag som inbillade mig, för några piffiga underkläder hade jag definitivt inte på mig.

Den långa flygningen gick över förväntan med barnen, vi sov, åt, såg på film och spelade spel om varannat.
Jag var väldigt tacksam över de små dataskärmar var och en har framför sig där man fritt kan välja filmer, musik och spel. Till Fabians stora förtjusning fanns "Cars" med på filmtablån. Jag var minst lika nöjd över att titta på "Sex in the city 2" och "Eat Love and Pray".

Vi landade i ett soldisigt San Francisco ca 13:30 lokal tid och med 64 grader varmt, i Fahrenheit vill säga. Det motsvarar ungefär 18 i Celsius. Olikheterna slår en direkt, Fahrenheit istället för Celsius, hur ska man lära sig det? 1 mile är inte 1 svensk mil utan 1,6 km. Listan kan göras lång, jag är säker på att jag kommer att få tillfälle att ta upp detta ämne igen.

Taxin till San Ramon gick över en oändligt lång bro över San Francisco bay mot Hayward och sedan över ett kuperat och grönt landskap till vår tillfälliga möblerade lägenhet med tre rum och kök.
Trötta men med utan mat i kylskåpet var det inget annat att välja på än att ta en taxi till närmaste supermarket, Safeway, och inhandla diverse nödvändiga varor. Ett smått stressande uppdrag när man är trött och inte har en aning om vad som är vad, vilken mjölk är god, vilket smör ska man välja, var finns det grova och nyttiga brödet, var är vanilj-youghurten? Jag kan lova att även detta ämne kommer att ventileras igen!
Vi var för trötta för att laga mat så flingor (som bara smakade socker) med mjölk fick bli vår nödlösning vår första kväll i USA.
Jag tror alla sov gott redan innan klockan var halv åtta på kvällen.

SISTA VECKAN I SVERIGE

En hektiskt vecka minst sagt med packning, planering och logistik.
Onsdag kväll var den sista i huset innan vi checkade in på hotell SAS Radisson Royal Park i Frösundavik för de tre sista nätterna. Då vi inte får ta med oss vin eller sprit över så har vi haft fullt upp med bartömning hemma, den sista kvällen i huset var inget undantag. Med ett glas rödvin blev dessutom packningen ganska rolig.
Vi får heller inte ta med oss torrvaror över så min mamma och grannfruar har fått tagit det de vill, inklusive blommor och sprit. Spriten var en uppsakttad gåva av grannarna, det är ingen tillfällighet att en grannfru har myntat uttrycket -"vår gata är ju som en studentkorridor".

Fabian dricker fortfarande välling på morgonen men då vi inte får ta med det så var det bara att förklara för honom att det är slut på vällingdrickande. -Ok, sa han och så var det inte mer med det. Jag hade väntat mig vilda protester men man ska inte underskatta barns förståelse och insikt fast de är 3 år. Det var samma sak när det var dags att sluta med nappen, jag hade väntat mig sömnlösa skrikiga nätter men han sa bara ok och kastade napparna. Kontentan är att jag inte alltid borde bygga upp ett senario som ännu inte uppstått, min man är nog benägen att hålla med mig här.

Torsdag morgon kom flyttfirman och började packa och emballera möbler i full fart, när dagen var slut var nästan hela huset nerpackat. Det är tur att man har hjälp av proffs, varje cm är viktig i tal om utrymme för vår del. Barnen fick efter skola och dagis se hur huset och alla deras saker var nedpackade, viktigt att de får se hur processen går till för att bättre kunna förstå vad som händer.

De grannar som tyckte vi var tidiga med julpyntet blev nog minst sagt förvånade när de upptäckte att vi tre veckor innan jul istället tog ned vårat julpynt. Saker och ting klarnade nog när de såg flyttkontainern som kom.

På fredagen var det dags att bjuda på pepparkakor och saft i skol- och dagisklass samt att ge presenter till fröknarna. Både Filippa och Fabian fick fina kompendium med teckningar som deras kamrater hade ritat och skrivit till dem. I Filippas klass hade de "Filippas timme" där hennes klasskamrater gjorde olika saker till henne, t ex trollade, kul!
Fredag eftermiddag var huset tomt och allt inpackat i en kontainer, kändes lite konstigt att se på kontainern och tänka att därinne är hela vårat hem.
Kvällen började med en drink i hotell baren, följt av middag och champagne på rummet innan vi alla utmattade somnade.

Lördagen var det bad i hotellets spa kl nio på morgonen, sedan lämnades Filippa till ett par grannar och Frasse sålde och lämnade över bilen till en kompis som kom med tåg från Örebro. Jag hann med en skön massage på spa-anläggningen innan det var dags för Filippas gymnastik uppvisning.

Efter det var det dags för en drink hos ett par grannar och middag hos ett annat par andra grannar, åh vad vi kommer att sakna dessa grannar!

JULAFTON NR 1

Vi har haft julpyntat hus sedan två veckor tillbaka. De i området som inte vet att vi ska flytta har sneglat lite extra mot våra fönster och man har riktigt sett hur de har kommenterat -"De är minsann väldigt tidiga med julpyntet den där familjen".

Vi har klarat av julbak och godistillverkning, allt enligt tradition. Bara för att vi nu inte kommer att fira jul i Sverige i år finns det ingen anledning till att hoppa över allt detta, det är bara att tidigarelägga allting istället.
Därför firade vi julafton fredagen den 3:e december. Mormor och morfar samt kusiner från Katrinehom kom upp med tåget på eftermiddagen. Vi hade till och med tur med vädret, det var kallt och snöfall, vad mer kan man önska sig på julafton?

Med glögg och julmusik infann sig julstämningen om än några veckor för tidigt, julmaten smakade lika gott som den alltid gör första gången den serveras.

Barnen fick julklappar och lekte och hade skoj som vilken julafton som helst och vi vuxna fortsatte att dricka rödvin, precis som vilken julafton som helst.