VAD VORE JAG UTAN DINA ANDETAG?

Jag vet inte om jag har lite för mycket tid över för mig själv här i Singapore.
Med en liten nyfödd som mest sover kan tankar och känslor vandra iväg och uppenbara sig när helst de vill.
Men jag väljer att se det som en otrolig gåva att faktiskt få tillfälle att reflektera över livet.
Mest reflektioner över den fantastiska gåva ett litet nyfött barn ger. Vilket underverk! Hur är det möjligt? Det faktum att min man och jag har skapat detta lilla liv, och inte bara detta utan två till, går över mitt förstånd ibland.
Jag blir alldeles vimmelkantig när jag tänker på det.
Tre barn skapade av kärlek, tre barn som vi har villkorslös kärlek till resten av livet, hur stort är inte det?!

Jag är så otroligt tacksam för allt livet har gett och påminner mig själv om att ta vara på och njuta av varje dag!

Med risk för att vara lite väl sentimental får några väl valda rader från en låt av Kent tala för sig själva.

"Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
men jag vågar inte väcka dig nu"

"Jag skulle ge dig
allting du pekar på
Men bara när du inte hör
vågar jag säga så"

"Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
när du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
utan dina andetag"

"Vad vore jag
utan dina andetag?"