EN HELT VANLIG VECKA?

Det är först när fredagen äntligen kommer som jag och min man hinner prata och gå igenom vad som har hänt under veckan.
Ja, det kanske kan låta överdrivet och visst det stämmer inte till 100% men det är inte långt ifrån. Vissa veckor går vi mer om varandra än vanligt och detta har varit en sådan vecka.

I måndags kväll var Frasse hos kunden som hade ett event med Miss Universum och antagligen en hel del andra skönheter också. Frasse hade haft Miss Jakarta bredvid sig sa han, tråkigt jobb ibland han har min man... ?

Första sidan i Jakarta Post på tisdag morgon, CTO Hans Morris för Indosat som

Frasse jobbar mot in action med skönheterna. Frasse skymtar i bakgrunden. 

På tisdags kvällen var det min tur för vin med Lussan och Carina hemma hos Carina. Det blev på tok för sent... men kul hade vi!

På onsdag förmiddag var det därför extra skönt att få spabehandling i form av en facial och manicure. Allt endast för 125 000 Rp, dvs lite över 80 SEK. Som hittat!
På eftermiddagen kom Lussan med barn över på lite våfflor. Äntligen har jag hittat ett våffeljärn, det tog sin tid!
På onsdags kvällen skulle egentligen Frasse iväg och spela biljard med det blev inställt pga dåligt väder. Som vanligt på onsdags kvällar hade Fabian tennis.

På torsdags kvällen var Frasse ute med en gammal Ericsson kollega. Blev i och för sig inte så sent men när han väl kom hem var han tvungen att förbereda inför CTO möte hos kund tidigt fredag morgon. När han kom i säng har jag ingen aning om.

Så kom då äntligen fredag kväll och vi kunde över lite god mat och vin summera vecka för varandra.
Dessutom hade Filippa en sleepover hos Karen denna kväll vilket gav lite extra tid åt Fabian, bra!

Förutom summering av veckan så pratade vi igenom några mindre roliga händelser som har inträffat i skolan. Barnen börjar bli större och det är helt andra samtal som nu måste föras. De är inte dagisbarn längre...
Små barn små problem, stora barn stora problem, klart det stämmer, rent generellt!

Nu var det tack och lov (inte denna gång i alla fall) något problem eller händelse orsakat av våra barn som har inträffat utan tvärtom.

Filippa har en tjej i sin klass som är en riktig retsticka och har därmed orsakat lite turbulens bland klassens tjejer. Hon har inte retat Filippa något förut men nu hade hon tydligen sagt något om Filippa till en annan tjej som sedan berättade det för Filppa... typiskt tjejer va?
Det var ingen stor grej men inte mindre viktigt att prata om för det.
Jag påpekar ofta till barnen att det är väldigt viktigt att de känner att de kan berätta ALLT för oss och varför det är viktigt. Än så länge verkar det fungera även om Filippa är lite svårflörtad bland. Som mamma märker man ganska väl om det är något som har hänt men som ännu inte har mognat klart för att berätta om.
Som härom kvällen när jag skulle gå och lägga mig låg en lapp på kudden "Mamma, det hände en grej i skolan idag. Kram Filppa". En tydlig signal på att "nu är jag redo att prata och jag vill att du frågar mig nu". Det var bara att sätta sig på sängkanten och fråga vad som hade hänt så rann hela historien ur. Alla sätt bra och jag är så tacksam så länge de väljer att berätta istället för att bära det inombords.

Vad gäller Fabian så inträffade en incident under fotbollsträningen då en kille i laget knuffade och tog stryptag på honom, så pass att Fabian blev rädd och grät. Som tur var satt jag bredvid planen och om jag uttrycker mig så här, jag var där på mindre än en sekund och var tydlig med att tillrättavisa denna lilla pojk över hans dåliga uppförande. 

Den killen gav sig på fel kille skulle man kunna säga!

Jag hade kunnat låtit det vara efter att han efter många om och men hade bett om ursäkt till Fabian men kände sedan att ett sådant uppförande måste rapporteras till hans föräldrar. Jag skulle vilja få denna information om det var mitt barn (även om det så klart inte skulle vara kul) för att se till att det förhoppningsvis inte händer igen! 

Då pojken sedan trotsigt vägrade uppge sitt namn både när jag och tränarna frågade spädde det bara på känslan att en "anmälan" var ett klokt val. 

Dagen efter ringde rektorn och var glad för att jag hade informerat om händelsen. Pojken hade insett att jag menade allvar med "anmälan" och hade berättat hemma vad som hade hänt. Mamman hade i sin tur kommit och pratat med rektorn. 

Under nästa träning kom pojken fram till Fabian och bad om ursäkt igen och mamman var även där och  övervakade honom.

Jag har sedan fått höra att denna lilla pojk tydligen är inne hos rektorn mer eller mindre varje vecka och hälsar på av olika anledningar... 

Som förälder gäller det att vara närvarande och att agera när så behövs. 

Förhoppningsvis har denna pojk lärt sig en liten läxa om hur man ska uppföra sig för att vara en bra kompis.

Nästa gång kanske det är min tur att få det där samtalet från rektorn? (Hoppas så klart inte det men det kanske är naivt att tro att det aldrig kommer att ske...?)

Som sagt, det är helt klart större saker som nu börjas ventileras och det är inte alla gånger så lätt att guida i vissa ämnen. Det är intressant, skrämmande och oroande på samma gång!

Nåja, en mer eller mindre normal vecka har redan förflutit, skönt med helg nu!