NYA TAG

Jag lämnar Filippa vid skolan och blir stoppad av nyfikna föräldrar som presenterar sig.
- Är du den nya flickans mamma? - Vad kul att få träffa dig, min son/dotter har pratat så mycket om den nya flickan som har börjat.
En lärare stoppar mig på vägen till bilen,
-Är du svenskan som nyligen har anländt? Jodå, det stämmer förklarar jag. Läraren har en lång utläggning om både hennes och hennes makes svenska släktingar, väldigt roligt allting.
- Jag skulle gärna vilja ha din söta dotter i min 3:a i höst avslutar hon.
- Absolut, säger jag, varsågod.
Hur konstigt det än låter så verkar det som att det är exotiskt att var svensk här.

De vänliga mötena på Filippas skola ger mig positiv energi och jag beger mig på nytt till Fabians dagis.

Situationen är helt annorlund. Fröknarna kommunicerar med mig och vi lägger tillsammans upp en plan för Fabian´s inskolning. De ber mig skriva ned enkla ord och fraser på svenska och engelska så att de kan kommunicera med honom. De vill sätta mig i kontakt med en annan utländsk mamma så att vi kan dela våra erfarenheter.
Jag lämnar rummet ett tag men då blir Fabian förstårs ledsen. Jag sitter utanför dörren och lyssnar på hans förtvivlande skrik på andra sidan. Fröknarna tröstar honom och han lugnar ner sig under en liten stund.
Fröknarna får sen även trösta mig för ett ögonblick.
Det är så svårt att vara mamma ibland!

Efter ett par timmar tackar vi för oss och bestämmer att imorgon lämnar jag honom en längre stund. Vi trappar försiktigt upp dagarna, kanske mest för att stilla min separationsångest?

Äntligen börjar min huvudvärk släppa, sakta men säkert.