DAGISCHOCK

Äntligen en frisk Fabian och därmed dagisstart.

Det var en fruktansvärd upplevelse. Efter att ha gråtit i närmare ett dygn tror jag mig vara redo att skriva om det.

Egentligen var det inte så fruktansvärt. Varför den första upplevelsen blev så negativ berodde till stor del på missförstånd och brist på kommunikation.

Jag tog för givet att jag kunde vara kvar på dagiset under hela första dagen. Bland annat för att kunna översätta allting fröknarna sa om rutiner mm eftersom Fabian inte förstår engelska ännu och de kan inte förstå honom.
Detta var inte självklart för dagiset utan trodde jag bara skulle vara med en timme och sedan lämna honom. Denna timme anses som deras inskolning.
För mig som mamma är det omänskligt att utsätta min lilla kille för denna dramatiska förändring. Tillsammans med dålig förberedelse för Fabian´s start och bristfällig kommunikation med mig var jag allt annat än nöjd.

Fabian har gått på världens bästa dagis hemma i Sverige med underbara, kärleksfulla och empatiska fröknar som man bara vill krama och inte släppa taget om.
Med de referensramarna blev det lite av en chockartad upplevelse för mig att bevittna den amerikanska verksamheten. För att sammanfatta det kort så kändes det mer som en instutition där barnen blev tillsagda på kommando vad de skulle göra och när. Jag saknade den glädjefulla lekhet som pedagogiskt bakas in i den verksamhet som jag är van vid hemma.

Jag förvånas över min egen starka reaktion men inser att den kanske inte enbart beror på dagisvistelsen. Men upplevelsen utlöser en plötslig hemlängtan, till vårat hus, Fabian´s dagis och våra nära och kära. Min äldsta vän går igenom en svår tid och det gör mig ont att inte bara kunna åka förbi och ge henne en kram.

Om jag istället ska skriva om dagen utifrån Fabian´s perspektiv så är det garanterat långt ifrån hans mammas beskrivning.
Han var trygg och glad så länge jag fanns brevid men var avvaktande gentemot de andra. Vilket är helt ok när man är ny.

Innan dagen är slut förklarar jag situationen och beskriver min upplevelse utifrån mina referensramar. Allt för att de ska kunna förstå mig, som utlänning, bättre. Jag tror inte att det går att implementera deras en-timmes inskolning på ett barn från ett annat land som dessutom inte kan språket.

Jag samlar kraft och tar nya tag imorgon.