SVENSKT MÖTE

Idag har jag varit hemma hos en annan svensk hemmafru som inte alls bor långt härifrån.
Våra döttrar går på samma skola och de har fört samman våra barn på Filippas ELL lektioner där Emma, som den andra tjejen heter, har hjälpt till och översatt.
Jag fick samtidigt mammans kontaktuppgifter av skolan eftersom vi båda är svenskar och de förstod att det skulle vara uppskattat.
De hade naturligtvis rätt. Som utlänning är man i det närmaste smått desperat att få träffa "sina egna".
Plötsligt får man en bättre förståelse för alla de människor som av olika anledningar kommer till ett nytt land, nu när man är i samma situation själv. Man tyr sig gärna till sina egna landsmän, det känns tryggt. Det är dessutom en viktig del i vår anpassningsprocess till den nya miljön, att få båda kulturerna.

Efter att ha pratat i telefon ett par gånger var det idag dags att träffas.
Det visade sig vara en fantastiskt trevlig person. Vi hade massor att ventilera om vår nya hemmiljö gentemot den svenska. Helene, som hon heter, har bott i USA i snart sju år så jag tog tacksamt emot allt hon hade att säga. Hon i sin tur lyssnade och skrattade igenkännande åt mina erfarenheter så här långt.

Genom min nya svenska vännina så har Fabian redan blivit anmäld till ett svenskt lekis inte långt härifrån som föräldrarna själva sköter. På söndag ska vi dit för första gången och får samtidigt tillfälle att träffa fler svenskar. Det finns även en svensk skola i samma stad som hålls en eftermiddag i veckan och som tanken är att Filippa ska deltaga i.

Det känns väldigt skönt att ha fått kontakt med en svensk familj som vi kan utbyta erfarenheter med.