GLASS

USA har alltid förknippats med glass-i-stora-burkar för mig.
Alla har väl sett i filmer hur de kryper upp i soffan med en stor glassburk som de äter ur direkt med sked.

Självklart har vi inte kunnat undgått att själva prova. Den är väldigt god.
Våra favoriter just nu är Dreyer´s Mint Chocolate Chip, Rocky Road och Peppermint.

Dock har vi inte gått så långt att vi äter direkt ur burken, än.
Här serveras det små glasskulor i varsin skål, än så länge.

LÄKARBESÖK

Fabian har tyvärr oturen att bli väldigt sjuk när han drabbas av en förkylning. Han får väldigt hög feber och en envis hosta med luftrör fyllda med slem. Det är lika jobbigt varje gång med sömnlösa nätter och en oro som aldrig tycks ta slut.
Tydligen kan de trånga luftrören bero på hans för tidiga födsel med två månader.

Idag var det dags igen. Efter två dagar med hög feber som inte ville gå ner så mycket som jag önskade, trots febernedsättande medel, var det dags för läkarbesök.
Efter både lugnröntgen och diverse prover så konstaterades det att ingen antibiotika behövdes, bara ihärdigt fortsätta med febernedsättande, hostmedicin och nässpray.

Efter en flera hundra dollars nota att betala (eftersom vi inte har fått våra försäkringskort ännu måste vi lägga ut kostnaden ur egen ficka så länge) var det ändå goda nyheter.

Nu kvarstår bara att försöka få i Fabian den flytande hostmedicinen och det febernedsättande medlet. Då han verkligen totalvägrar att ta någon som helst medicin är detta alltid en verklig utmaning.
Det går inte att lura honom med att blanda med saft eller i mat, han känner direkt.
Vi har dock upptäckt att det är sjuåringen som lyckas bäst med att "lura" honom, vi får helt enkelt förlita oss på henne i vissa lägen.

SMÅ LAPPAR, STORA ORD

Vår älskade sjuåring har en stor passion för att skriva meddelanden på små lappar.
De senaste kvällarna har alla i familjen hittat små lappar vid sin säng,
små lappar men med stora ord.

Det riktigt värker i hjärtat av kärlek. Med en sådan liten lapp på sin kudde gör det väldigt enkelt att vara mamma!

Jag misstänker också att det kan vara ett smart drag att förvara dessa små lappar med de stora orden på ett säkert ställe. Sjuåringen blir en vacker dag tonåring och då kanske man inte lika ofta kommer att hitta dessa små lappar?

NÄTVERK

Igår spenderade jag eftermiddagen i en park med min nya svenska väninna, ytterligare en svensk hemmafru som jag fick tillfälle att lära känna, samt alla våra barn.
Jag fick så mycket bra information och en hög av visitkort till tandläkare, bra barnläkare med mera som är så uppskattat för mig som ny och som kommer att göra saker och ting så mycket enklare för mig.
Det är så skönt att höra "-Det är bara att du ringer om du behöver hjälp med något, vi finns här för dig".

Det finns redan planer för en girls-night-out, konsert med Lady Gaga i slutet på mars!
Otippat även för mig men garanterat en upplevelse och en spektakulär show att bevittna.
Då det är Filippa som är familjens Lady Gaga fan så blev hon riktigt sur på mig när jag berättade om planerna för henne.
Jag får försöka gå med henne på en lite mer barnvänlig konsert framöver.

För att återgå till mina nya kontakter och därmed ett nytt nätverk som börjar byggas upp undrar jag varför jag inte har varit lika bra på att nätverka hemma i Sverige?
Svaret är att hemma i Sverige har jag redan en etablerad vänkrets och jag har kanske inte riktigt haft tid eller ork till att etablera så många nya. Vilket är synd, jag har säkert gått miste om många intressanta möten med nya människor.
Nu när vi bor här är jag öppen för allt, vilket inte är så konstigt. Människan är ett flockdjur och vi söker upp nya "medlemmar" om vi flyttar.
Det är också en nyttig erfarenhet för mig själv att "tvingas" ge mig ut och nätverka, jag tror att jag växer lite som person på köpet.

SVENSKT MÖTE

Idag har jag varit hemma hos en annan svensk hemmafru som inte alls bor långt härifrån.
Våra döttrar går på samma skola och de har fört samman våra barn på Filippas ELL lektioner där Emma, som den andra tjejen heter, har hjälpt till och översatt.
Jag fick samtidigt mammans kontaktuppgifter av skolan eftersom vi båda är svenskar och de förstod att det skulle vara uppskattat.
De hade naturligtvis rätt. Som utlänning är man i det närmaste smått desperat att få träffa "sina egna".
Plötsligt får man en bättre förståelse för alla de människor som av olika anledningar kommer till ett nytt land, nu när man är i samma situation själv. Man tyr sig gärna till sina egna landsmän, det känns tryggt. Det är dessutom en viktig del i vår anpassningsprocess till den nya miljön, att få båda kulturerna.

Efter att ha pratat i telefon ett par gånger var det idag dags att träffas.
Det visade sig vara en fantastiskt trevlig person. Vi hade massor att ventilera om vår nya hemmiljö gentemot den svenska. Helene, som hon heter, har bott i USA i snart sju år så jag tog tacksamt emot allt hon hade att säga. Hon i sin tur lyssnade och skrattade igenkännande åt mina erfarenheter så här långt.

Genom min nya svenska vännina så har Fabian redan blivit anmäld till ett svenskt lekis inte långt härifrån som föräldrarna själva sköter. På söndag ska vi dit för första gången och får samtidigt tillfälle att träffa fler svenskar. Det finns även en svensk skola i samma stad som hålls en eftermiddag i veckan och som tanken är att Filippa ska deltaga i.

Det känns väldigt skönt att ha fått kontakt med en svensk familj som vi kan utbyta erfarenheter med.

CARMEL-BY-THE-SEA

Efter frukost begav vi oss ner till Stillahavskusten och Carmel-by-the-Sea.
Carmel visade upp sig från sin bästa sida med sol, blå himmel och riktigt härlig sommarvärme.

Jag och Fabian på stranden

Carmel ligger precis intill en fantastiskt fin strand som har många besökare. Vi såg surfare som försökte bemästra de stora vågorna, vi såg människor som solbadade, vi såg människor som gick omkring i jeans, som vi. Jeans var nog i varmaste laget men vi trodde inte att det skulle bli en så här varm dag vid kusten.

Barnen springer ifrån vågorna, vilket inte lyckades alla gånger...

Självklart ramlar de båda två i vågorna med alla kläderna på. Självklart har vi inte packat ner ett enda extra klädesplagg till dem.

Men de var lika glada för det.



En genomblöt Fabain med jeansen i knävecken

Med två nakenfisar i baksätet fick jag istället för att shoppa till mig själv snabbt leta upp affärer med barnkläder.

Jag hittade två t-shirtar i en affär som jag slängde in i bilen, nu satt de i alla fall inte helnakna, bara med bar rumpa. I nästa affärer hittade jag byxor och strumpor. Nu kunde vi äntligen parkera bilen och släppa ut dem. De fick gå utan trosa och kalsong tills vi hittade det i en tredje affär.

Efter det kunde vi inta en härlig lunch utomhus på The Forge In The Forest.

Nya "turist-kläder" på barnen...

Carmel är en fantastisk charmig och pittoresk liten stad med  mängder med boutiquer, konstgallerier, cafeér och restauranger. Vi har redan bestämt att nästa gång vi åker hit stannar vi en natt så att vi får chans att insupa atmosfären ännu mer.

Jag i charmiga Carmel-by-the-Sea

LÄXOR

Filippa har flera läxor varje dag. Hon följer inte det riktiga läxschemat ännu eftersom hon inte kan språket, men får istället andra uppgifter.

Varje vecka finns ett läxschema på klassens egna hemsida med vad som ska göras under veckan. Varje elev har en läxmapp i sin ryggsäck där alla läxpapper ska transporteras i mellan skolan och hemmet.
Dagligen ska eleven räkna två sidor i en mattebok som alltid förvaras hemma. Denna mattebok är alltså utöver den mattebok som eleverna räknar i under skoltid.
Då Filippa går i 2:an här så ligger hon lite efter. Vi räknar matte för glatta livet här hemma, varje dag. Det är tur att hon tycker matte är roligt.

Utöver matte så ska eleverna läsa en engelsk bok minst 20 minuter varje dag.
Utöver det, matte och läsning, så är det ytterligare en aktuell uppgift under veckan som ska lämnas in.

Nästan varje dag är det rättstavningstest och ett mattetest, som dessutom är på tid. Under dessa tester så sätter eleverna upp skärmar runt sina bänkar för att få "arbeta i fred" som det heter. Egentligen handlar det om att de inte ska fuska och titta på vad bänkgrannen skriver.

Filippa´s fröken, Mrs Stifter, har varit fantastisk och verkligen engagerat sig i hennes skolstart. Hon förser henne med bra övningar och böcker som passar. Vi har fått massor av läromedel att ta med hem för att kunna öva.
Mrs Stifter har tagit hand om ett flertal elever som inte har förstått ett ord engelska när de har börjat så jag känner mig lugn, hon vet vad hon gör.

Filippa får dessutom extra engelska lektioner ett flertal gånger i veckan med Mrs Fuller eftersom Filippa är ELL. ELL står för English Language Learner.

Sammanfattningsvis så kan man konstatera att Filippa har fullt upp i skolan. Jag kan inte sluta att förvånas över hur bra hon tar denna förändring.
För en dramatiskt förändring mot skolan i Sverige är det. Här är det betydligt tuffare tag.

MARTIN LUTHER KING

Varje år den tredje måndagen i januari är det nationell helgdag i USA, idag är det den dagen.
På "MLK-day", som amerikanerna kallar den, hedrar de minnet av Martin Luther King.

Martin Luther King föddes den 15 januari 1929 och mördades tragiskt nog den 4 april 1968.

Martin Luther King var känd som ledande gestalt och symbol för den amerikanska medborgarrättsrörelsen i slutet på 1950-talet. Trots att slaveriet avskaffades 1865, efter inbördeskriget, så förbättrades slavarnas förhållande föga.
Så sent som 1963, nästan hundra år efter slutet på inbördeskriget, hade de svarta i stort sett samma levnadsvillkor.
Martin Luther King kämpade mot den utbredda rasismen i USA. I augusti 1963 organiserade han en marsch, med över 200 000 deltagare, till Washington för arbete och frihet.
Det var där han framförde sitt berömda tal "I have a dream", i vilket han förklarade sin vision av framtiden, där vita och svarta levde som jämlika.

De världsberömda fraserna i talet kom från andra halvas del:

"Jag har en dröm, att en vacker dag skall nationen resa sig och förstå att alla människor är skapade lika. Jag har en dröm om att en dag skall mina fyra små barn leva i en nation där de inte skall bli bedömda av sin hudfärg, utan enligt innehåll av sin karaktär".

Martin Luther King blev tilldelad Nobels fredspris 1964.

Kanske lite historialektion, men dock tänkvärt.

VIN

Bor man i norra Kalifornien har man aldrig långt till en vingård. Jag tror mig redan nu veta att vi kommer att sakna dessa när vi flyttar hem till Sverige igen, väldigt mycket.

Vi har nu blivit medlemmar i vår första vingård, Ruby Hill Winery, fler kommer det säkert att bli.

Denna vingård ligger bara 20 minuter ifrån där vi bor

Vinrankor i vinterträda

Vi fick provsmaka hur många olika viner vi ville och fick en härlig ostbricka till. Synd bara att vi skulle köra bil hem, eller rättare sagt min man, så han kunde inte provsmaka lika mycket som jag.

Fyra olika flaskor av kaliforniskt vin följde i alla fall med hem för att senare avnjutas.

GYMPASS

Hela familjen spenderade flera timmar tillsammans på gymmet idag.

Till att börja med spelade vi basket och fotboll tillsammans. Basket var väldigt roligt, jag spelade basket som väldigt ung och några dribblingar och skott fanns faktiskt kvar, om dock långt inne.
Men huvudsaken är att det är kul!

Barnen fick spendera ett tag på KidClub så att min man och jag kunde träna ensamma. Skönt!
Vi avslutade träningspasset med squash, som jag aldrig har prövat, men visade sig vara fantastiskt kul. Det blir garanterat fler squash matcher.

Då dagen bjöd på strålande sol och 19 grader varmt mitt på dagen så badade vi även i utomhuspoolerna, härligt!

Filippa vid poolen



En härligt dag, i mitten av januari, i Kalifornien!

CHECKAR

När man ska betala något här i USA ser de gärna att man betalar med checkar.

Jag minns knappt checkar. Jag vet att jag ibland tog emot checkar när jag arbetade i min mammas butik som tonåring, vilket för övrigt är ganska länge sedan, men även då var det ganska sällsynt skulle jag vilja säga.

Mitt checkhäfte ligger numera alltid i handväskan

Jag kan konstatera att amerikanerna fortfarande är väldigt förtjusta i checkar och att fylla i blanketter i synnerhet. Men jag får trösta mig med att all denna byråkrati skapar säkerligen arbetstillfällen så viss nytta fyller den nog, förhoppningsvis.

FANTASTISKA BARN

Idag lämnade jag av Filippa som vanligt utan problem i skolan, sedan var det Fabian´s tur.
Jag hade förklarat för honom att jag skulle lämna honom och komma tillbaka och hämta honom senare.
Med gårdagens skrik i huvudet var jag inte helt övertygad om att det skulle gå smärtfritt.

Fröknarna tog väl emot honom och jag lämnade över ett papper med vanliga ord och fraser på svenska översatt till engelska till fröknarna. De satt genast igång och läste, de var riktigt duktiga.
Jag förklarar ännu en gång för Fabian att jag måste åka men kommer tillbaka och hämtar honom lite senare.
- Okej då, sa han och så var det inte mer med det. Smått chockad åker jag därifrån, ensam.

Barn är bra underliga, en dagen förtvivlande skrik och andra dagen ingenting. Eller är det bara jag som mamma som är underlig som tycker att det är underligt?

Några timmar av ensamhet för första gången på länge gör mig helt handlingsförlamad. Låter helt enkelt saker och ting bara sjunka in.

En strålande glad Fabian möter mig efter lunch och fröknarna är lika glada de. Hela dagen har gått överraskande bra, de var smått förvånade själva. Jag blev så glad att jag kramade om dem alla!

På bara ett par dagar har barnen anpassat sig till deras nya skol- respektive dagismiljö. Vilka fantastiska barn!

STJÄRNSKÅDNING

Filippas skola har anordnat en "Astronomy Night" för alla familjer.

Vilket arrangemang! Cirka 400 människor är där och deltar i olika rymd- och vetenskapsprojekt. Stora som små får möjlighet att lära sig mer om den oändliga rymden.
Utomhus har Mount Diablo´s Astronomi Förening ställt upp sex olika teleskop tillgängliga för alla att bevittna stjärnhimlen.
Vi spanar närmare in månen och Jupiter med alla dess månar som svävar omkring planeten.

Filippa spanar in Jupiter

Det hela var väldigt fascinerande, det var första gången jag kikade genom ett riktigt teleskop, kul!

NYA TAG

Jag lämnar Filippa vid skolan och blir stoppad av nyfikna föräldrar som presenterar sig.
- Är du den nya flickans mamma? - Vad kul att få träffa dig, min son/dotter har pratat så mycket om den nya flickan som har börjat.
En lärare stoppar mig på vägen till bilen,
-Är du svenskan som nyligen har anländt? Jodå, det stämmer förklarar jag. Läraren har en lång utläggning om både hennes och hennes makes svenska släktingar, väldigt roligt allting.
- Jag skulle gärna vilja ha din söta dotter i min 3:a i höst avslutar hon.
- Absolut, säger jag, varsågod.
Hur konstigt det än låter så verkar det som att det är exotiskt att var svensk här.

De vänliga mötena på Filippas skola ger mig positiv energi och jag beger mig på nytt till Fabians dagis.

Situationen är helt annorlund. Fröknarna kommunicerar med mig och vi lägger tillsammans upp en plan för Fabian´s inskolning. De ber mig skriva ned enkla ord och fraser på svenska och engelska så att de kan kommunicera med honom. De vill sätta mig i kontakt med en annan utländsk mamma så att vi kan dela våra erfarenheter.
Jag lämnar rummet ett tag men då blir Fabian förstårs ledsen. Jag sitter utanför dörren och lyssnar på hans förtvivlande skrik på andra sidan. Fröknarna tröstar honom och han lugnar ner sig under en liten stund.
Fröknarna får sen även trösta mig för ett ögonblick.
Det är så svårt att vara mamma ibland!

Efter ett par timmar tackar vi för oss och bestämmer att imorgon lämnar jag honom en längre stund. Vi trappar försiktigt upp dagarna, kanske mest för att stilla min separationsångest?

Äntligen börjar min huvudvärk släppa, sakta men säkert.

DAGISCHOCK

Äntligen en frisk Fabian och därmed dagisstart.

Det var en fruktansvärd upplevelse. Efter att ha gråtit i närmare ett dygn tror jag mig vara redo att skriva om det.

Egentligen var det inte så fruktansvärt. Varför den första upplevelsen blev så negativ berodde till stor del på missförstånd och brist på kommunikation.

Jag tog för givet att jag kunde vara kvar på dagiset under hela första dagen. Bland annat för att kunna översätta allting fröknarna sa om rutiner mm eftersom Fabian inte förstår engelska ännu och de kan inte förstå honom.
Detta var inte självklart för dagiset utan trodde jag bara skulle vara med en timme och sedan lämna honom. Denna timme anses som deras inskolning.
För mig som mamma är det omänskligt att utsätta min lilla kille för denna dramatiska förändring. Tillsammans med dålig förberedelse för Fabian´s start och bristfällig kommunikation med mig var jag allt annat än nöjd.

Fabian har gått på världens bästa dagis hemma i Sverige med underbara, kärleksfulla och empatiska fröknar som man bara vill krama och inte släppa taget om.
Med de referensramarna blev det lite av en chockartad upplevelse för mig att bevittna den amerikanska verksamheten. För att sammanfatta det kort så kändes det mer som en instutition där barnen blev tillsagda på kommando vad de skulle göra och när. Jag saknade den glädjefulla lekhet som pedagogiskt bakas in i den verksamhet som jag är van vid hemma.

Jag förvånas över min egen starka reaktion men inser att den kanske inte enbart beror på dagisvistelsen. Men upplevelsen utlöser en plötslig hemlängtan, till vårat hus, Fabian´s dagis och våra nära och kära. Min äldsta vän går igenom en svår tid och det gör mig ont att inte bara kunna åka förbi och ge henne en kram.

Om jag istället ska skriva om dagen utifrån Fabian´s perspektiv så är det garanterat långt ifrån hans mammas beskrivning.
Han var trygg och glad så länge jag fanns brevid men var avvaktande gentemot de andra. Vilket är helt ok när man är ny.

Innan dagen är slut förklarar jag situationen och beskriver min upplevelse utifrån mina referensramar. Allt för att de ska kunna förstå mig, som utlänning, bättre. Jag tror inte att det går att implementera deras en-timmes inskolning på ett barn från ett annat land som dessutom inte kan språket.

Jag samlar kraft och tar nya tag imorgon.

SKOLDAG

Filippa lämnades för första gången själv idag i sin nya skola. Efter bara två dagar med mammas stöd så var hon helt med på att bli lämnad med sin engelsktalande fröken och klass.
Det visade sig att det bara varit jag som har haft ångest och legat sömnlös inför den här dagen och inte min dotter.
Jag informerade fröken om att Filippa hade en lapp i sin ryggsäck med mitt telefonnummer om hon ville ringa. Fröken meddelade i sin tur att hon hade sin mobiltelefon på hela tiden om det var så att jag ville ringa. Jag tror fröken någonstans förstod, eller såg, att det här var värre för mig.

I god tid före kl 14:05 stod Fabian och jag och väntade utanför klassrummet när det ringde ut. Ut kommer en strålande glad 7-åring, vilken lycka! Fröken meddelar att hon har varit så duktig, inte en tår eller tendens till att vara ledsen på hela dagen. Fröken var väldigt stolt.

Filippa i sin nya skola

Om fröken var stolt så är det ingenting emot vad min man och jag känner som föräldrar. Våran 7-åriga dotter, så modig och framåt i en helt ny miljö, i ett nytt land och med ett nytt språk.

En stor beundran och respekt inger oss. Vi måste, så här långt i alla fall, ha lyckats hjälpt till med att bygga upp ett bra självförtroende och självkänsla till vår dotter. En ovärderlig känsla!

MEDLEMSKAP

Hela familjen är nu medlemmar i ClubSport San Ramon. ClubSport är ett stort sportcentrum för hela familjen där de flesta tänkbara aktiviteter rymms under samma tak.

Det finns ett plan med styrketräning, cirkel- och konditionsmaskiner, squash- och badmintonbanor samt en stor basket- och fotbollsplan. Utomhus finns även flera tennisbanor.

På nedervångingen finns flera salar där det hålls olika pass i form av bodypump, yoga och zumba för att nämna några. Omklädningsrummen har allt du kan begära, bastu, jacuzzi, privata duschar med schampo och balsam, hårfön och hudlotion, massagerum och solarium. Solarium var dock lite förvånande, används det verkligen fortfarande?
Jag såg till och med en skylt om Botox och Restylane, inte så förvånade kanske, vi är ju dock i USA.
Kanske att jag tar mig en närmare titt på det, av ren nyfikenhet alltså!

Det finns naturligtvis också en spa-anläggning med alla tänkbara behandlingar, hårfrisör och nagelvård.

Ett cafe med både frukost och enklare rätter för lunch eller middag finns att tillgå för medlemmarna. Det går även bra att ta med egen mat och äta om man så vill.

För barnen finns det naturligtvis KidClub där barnen kan vara och leka och ha kul under tiden mamma och pappa tränar, de har rätta att vara där 2½ timme per dag.
Bland det bästa med stället är dock alla de mängder med gruppaktiviteter som det finns för alla barn från 3 år och uppåt. De kan anmälas till kurser som, basket, fotboll, karate, gymnastik, yoga och workout, ja till all tänkbar träning.
Filippa är redan anmäld till gymnastik på torsdagar. Fabian får pröva sig fram lite först. Simskolan, som hålls i en av de uppvärmda poolerna utomhus, kommer definitivt bli en aktivitet för honom.

Min man blev väldigt förtjust över tjänsten "Parents night out" som erbjuds en till två gånger i månaden. Vi får då lämna barnen på klubben under fyra hela timmar men behöver inte själva vara där. Barnen får till och med middag där.
Det sätter helt klart igång vissa fantasier på hur dessa dyrbara timmar kan spenderas, dock oklart om vi har samma fantasier min man och jag...

Oavsett syftet med medlemskapet så skulle jag bli förvånad om vi inte kommer att trivas med att spendera tid här tillsammans och verkligen förena nytta med nöje.

DAGISSTART

Idag var det tänkt att Fabian skulle börja dagis, en febertopp igår kväll och i natt satte tyvärr stopp för det.

En febersjuk Fabian

Dock så var Fabian där igår under en dryg timme tillsammans med sin pappa och fick lite känsla över stället.
Ett problem som vi redan har brottats med är att i Californien är alla barn i Fabian's ålder tilldelade två timmars vila per dag. Detta är lagstadgat.
Det låter så klart inte klokt i våra öron och Fabian har inte sovit dagtid på 1½ år. Att försöka få honom att sova mitt på dagen är bara att glömma har vi informerat om. De har till viss mån förstått vår ståndpunkt och våra anledningar till varför han inte ska sova, men det ska onekligen bli intressant att se hur de löser det.

Utan att ens ha kommit igång med dagis ännu så känns det ändå som om dagisverksamheten här, innan skolan börjar då de är 5 år, är ren "barnförvaring". Verksamheten känns inte alls så pedagogisk uppbyggd som den är i Sverige.
Trots den höga dagisavgiften ingår inte ens lunch, det måste man ta med sig själv varje dag.
Utan att låta allt för negativ så känns det som att det är väldigt mycket pengar för ganska lite. Jag hoppas att jag har fel.

Det viktigaste är dock att Fabian kommer att trivas och få träffa andra barn att leka med samt att lära sig engelska. Om han är nöjd och glad är jag det och då är det värt pengarna.

SKOLSTART

Den stora dagen har kommit, Filippa ska börja skolan.

Vi var nog båda lite nervösa när vi kom till skolan strax efter åtta på morgon.
Fröken, Mrs Stifter, väntade på oss i klassrummet. Hon visade Filippa hennes bänk som stod klar för henne. Filippas namn fanns redan på bänken med pennor och böcker inuti.
Fröken gick igenom diverse rutiner och det Filippa inte förstod översatte jag. Hennes fröken är väldigt rar och tog väl hand om Filippa. När resten av klassen kom var de mycket nyfikna på sin nya klasskamrat och alla var väldigt hjälpsamma.
Alla ville de vara den som fick ta hand om Filippa idag, men två stycken utsågs, Sarah och Skyler. De vek inte ifrån hennes sida på hela dagen. De förklarade tålmodigt allting för mig och Filippa och drog med henne på lekar på rasterna. Vilka fantastiska barn!

Filippa blev bara ledsen en gång och det när jag tänkte avvika en stund när de hade gymnastik. Fröken föreslog att jag skulle vara kvar men sitta brevid, istället var hon själv med på gymnastiken med Filippa.

Lunchen köper du antingen för drygt tre dollar eller har med dig din egen lunchlåda. Filippa och jag provade skolans lunch idag och det var i ärlighetens namn långt ifrån en kulinarisk upplevelse.
Det blir egen lunchlåda hädanefter, med garanterat bättre och nyttigare mat.

Vi träffade även en speciallärare, Mrs Fuller, som Filippa ska få extra engelska lektioner av ett par gånger i veckan.

Sammanfattningsvis gick den första dagen över förväntan, Filippa var glad och nöjd efteråt och det är huvudsaken.
Det största missödet var nog att jag hade glömt lysena på bilen, så den var stendöd när vi skulle åka hem, men det är en annan historia....

HUSBESIKTNING

Idag var det dags för husbesiktning av vårat tilltänkta hus.

En väldigt trevlig "house inspector" vid namn Jeff genomförde besiktningen, vår mäklare Lisa var också med. Hela huset gicks igenom tillsammans med oss. Allt testades, fotograferades och dokumenterades väldigt noggrant. Jag följde efter med mitt skrivblock och antecknade flitigt om hur man stänger av gas och el, hur luftfilter ska rengöras, hur sprinklersystemet fungerar, listan kan göras lång.

Huset blev mer än väl godkänt med några anmärkningar som till exempel en trasig diskmaskin. Det var dock inga större anmärkningar och allting kommer att krävas åtgärd på av säljarna innan köpet godkänns av oss.

Vår mäklare vill träffa oss kommande helg för att gå igenom besiktningsrapporten så att allt kommer med på åtgärdslistan till säljarna.
Jag måste säga att vår mäklare Lisa verkligen är toppen, hon ställer upp när som helst, kvällar som helger. Hon hjälper och tipsar oss om verkligen allt, inte bara vad gäller husköp.

Att få denna support är vi innerligt tacksamma för!

STUDIEBESÖK

Idag var det dags för studiebesök på ett tilltänkt dagis, eller pre-school som det heter här, till Fabian.
Vi blev väl bemötta och fick en rundtur både ute och inne. Fabian var, inte helt oväntat, lite avvaktande för alla nya människor och höll mig hårt i handen. När allt administrativt är klart ska Fabian kunna börja där redan i slutet av veckan. Vi fick en bunt papper att ta med hem och fylla i. 
När vi skulle åka därifrån så blev Fabian arg och ledsen och sa att han ville stanna kvar. Jag ser det som ett gott tecken!

Nackdelen, en väldigt stor nackdel, är att det är så enormt dyrt med dagis. Maxtaxan i Sverige är ynkligt liten i jämnförelse.
Men jag antar att det kanske kompenseras med att mycket annat är billigare jämnfört med Sverige?

Sedan var det dags för studiebesök nummer två, nu på Filippas skola. Vi blev väldigt väl bemötta här också och fick en ordentlig rundvandring och massor av information att ta in. Allt ifrån hur lunchprocessen fungerar, till regler över hur lämning och hämnting sker, en hel vetenskap bara det.
Vi träffade även Filippas lärare, mötet slutade med att Filippa gav fröken en kram. Det ser jag också som ett gott tecken!
Vi åkte därifrån med en ännu större bunt med papper som ska fyllas i. Amerikanerna är lite väl förtjusta över att fylla i blanketter.

Skolan här bygger till viss del på att du donerar pengar till diverse olika ändamål inom verksamheten, vilket man naturligvis gärna gör. Även volontärarbete är uppskattat och skolan är i vissa avseende beroende av detta.
Jag har ett formulär enbart för volontärarbete att fylla i. Jag kommer inte att behöva gå sysslolös här om jag inte vill!

SKOLREGISTRERING

Idag öppnade skolorna igen efter jullovet så det var dags för att registrera in Filippa.

Enligt instruktioner så begav jag mig till San Ramon´s School District Office och fyllde i mängder med papper för att registrera Filippa till skolan. Jag fick god hjälp så det hela gick väldigt smidigt. Här i USA ska Filippa börja i 2:an då de börjar skolan ett år tidigare. Filippa tycker det är väldigt roligt att hon ska börja i 2:an när hennes klasskompisar hemma går i 1:an.

När alla pappren var ifyllda blev vi registrerade i den skola som vi tillhör enligt den adress vi nu har. Då vi kommer att flytta bad jag om en överflyttning direkt till den skola som vi har sett ligger nära det hus vi håller på att köpa och som även har ett bra betyg. Det visade sig tyvärr att den skolan var full och vi fick istället direkt överflyttning till en annan som visade sig ligga lika nära vårat tilltänkta hus. Även denna skola har ett väldigt bra betyg så det känns tryggt.

Processen var vidare att jag var tvungen att åka till den skolan som vi tillhör och lämna in alla pappren. De i sin tur registrerade in Filippa och anmälde om överflyttning. Även allt detta gick väldigt smidigt.
Senare på eftermiddagen ringde de från School District Office och meddelade att överflyttningen var godkänd och att Filippa kan börja på onsdag.

Hjälp vad fort det gick! Jag hade nog tänkt mig att få ha henne hemma ett tag till. Separationsångesten satte igång direkt.

Jag har även ringt till ett dagis som ligger nära både huset och Filippas skola. De meddelade att de hade plats för en 3-åring och att vi var välkomna på en visning imorgon.

Separationsångest nummer två satte igång.

Jag kan meddela att det för tillfället är en viss hönsmamma som är mycket mer nervös inför vad som komma skall än hennes barn.

SAN FRANCISCO

Spontant bestämdes att helgen skulle spenderas i San Francisco.
Hotell bokades och efter frukost gav vi oss iväg. Det tar bara knappt 40 minuter att köra in.

Vi började med att besöka Lombard St och den välkända delen av vägen där den slingrar sig brant ner och upp med för den delen.

Lombard Street

Tyvärr så bjöd San Francisco på mulet och grått väder men det var ändå en fantastisk utsikt från Lombard St, Coit Tower på Telegraph Hill åt ena hållet och Alcatraz ute i vattnet åt det andra hållet.

Telegraph Hill i bakgrunden

Vi passerade genom ett myllrande Chinatown, fascinerande.
Omkring Union Square ligger de stora shopping gatorna. Shoppingen är alldeles enastående, butiker i mängder och varuhusen Bloomingdales, Nordstrom, Macy´s, Neiman Marcus, Saks och Barneys för att nämna några. Alla ligger de som på ett pärlband.

Julgran på Union Square med en skridskobana brevid

Den två våningar stora Apple butiken var en upplevelse att besöka.Vilket teknik centrum, det fanns allt du kan tänka dig och mycket mer! Det fanns till och en mindre biosalong i butiken där det hölls föreläsningar och instruktioner om hur deras teknik fungerar.

Barnen framförde en spontan show för sina föräldrar på hotellrummet

Vi tog vägen över Golden Gate Bridge hem, vilket var en upplevelse. Det är helt klart en mäktig konstruktion.

Golden Gate Bridge

San Francisco har så mycket mer att upptäcka. Det är tur att det är så nära till denna härliga stad, det kommer att bli åtskilliga resor in hit för oss.