MECCA

Indonesien är med sina över 238 miljoner invånare världens fjärde folkrikaste land och har världens största muslimska befolkning.

Att det i taket i varje hotellrum sitter en skylt med en pil som visar riktningen mot Mecca är med andra ord en högst naturlig inredningdetalj.

Det gäller att be åt rätt håll, pilen i taket hjälper muslimerna att 

visa åt vilket håll Mecca ligger åt.

En av alla moskeér i Jakarta

ÄNNU MER HUS

Långfredagen innebar ledigt för Frasse och fortsatt husjakt.
Vi tittade på sex hus idag i ett annat område än Pondok Indah. Ericssons policy säger i och för sig att vi ska bo i området Pondok Indah då det ligger nära kontoret och även JIS.
Men då vi har tittat på alla lediga hus i det området så måste vi vigda vyerna lite.
Det första huset vi tittade på föll faktiskt alla i smaken, tro det eller ej. Med lite mindre justeringar så kan det bli riktigt bra. Den enda nackdelen vi kan se nu är att det ligger lite längre bort och kan innebära långa stunder fast i trafiken. Vi får se vad Ericsson har att säga om saken.

Det är heller inte bara att hitta ett bra hus som mer eller mindre uppfyller kraven på faciliteterna.
En hel del andra faktorer är minst lika viktiga att ta hänsyn till, till exempel hurvida huset ligger i förhållande till "flooding", översvämningar som kan uppstå, hurvida huset försörjs med vatten från egen tank eller via kommunalt vatten. Som icke muslim är avståndet till närmaste moské av stor vikt, vi vill att huset ska ligga så långt ifrån en moské som möjligt. Att ha en minaret runt husknuten kan lätt bli störande.

 

Det var rätt pampig entreé till detta hus och en fin pool med trädgård. Att hitta ett hus med trädgård är inte lätt i Jakarta, de flesta hus har bara en pool utanför sedan höga murar.

Barnen är minst sagt trötta på att titta runt på hus vid det här laget så eftermiddagen spenderades vid poolen där jag tror de låg i tre timmar i sträck.

På kvällen åt vi middag på en av hotellets restauranger, Satu Lagi. Med trubadurer som spelade var det riktigt mycket folk och trevligt.

PIM

Efter ett morgondopp i poolen begav vi oss till Pondok Indah Mall, PIM, för att äta lunch tillsammans med Frasse.
Vi valde en trevlig japanare med väldigt god sushi. Barnen är inte helt inne på sushi spåret ännu så de valde stekt ris med kyckling istället.
Med endast två kokplattor hemma i lägenheten så är det inte helfestligt att laga mat där, det blir en hel del restaurangbesök om man säger så.
Utan en ugn är man rätt begränsad i köket kan konstateras.

Filippa och Frasse

Efter lunchen blev det glass från Cold Stone, smarrigt värre.

Fabian upptäckte Choo Choo tåget som hade sin station precis brevid glasstället. Självklart ville han åka det lilla minitåget som tuffade runt inne på shoppingmallet.

Filippa och jag fick snällt tränga in oss i det lilla tåget vi också och följa med på en tur.

Det var rätt bra faktiskt, jag fick en ganska bra överblick över vilka butiker som finns, på nedervåningen i alla fall. Jag konstaterade snabbt till min glädje att en hel del välkända amerikanska märken fanns representerade.

Filippa och Fabian i Choo Choo tåget

NYA HUSVISNINGAR

Idag var det dags för ännu ett försök med att hitta ett hus i området Pondok Indah.
Pondak Indah ligger strategiskt nära både Frasses jobb och skolan JIS, att det ligger nära den internationella skolan gör området väldigt attraktivt och tyvärr också ganska dyrt.

Barnen och jag blev visade runt i sex hus idag, det ena värre än det andra skulle man kunna säga.
Det var inte ens värt att ta några kort och lägga upp här på bloggen.
Nu har jag blivit visad alla lediga hus som finns i Pondok Indah så vi har väl ett litet problem skulle man kunna säga. Att hitta ett skapligt hus att bo i verkar bli en svår nöt att knäcka.

Det enda tänkbara är ett hus som fortfarande håller på att renoveras och kommer inte att vara helt klart förrän om ca 8 veckor. Det huset tror jag kommer att bli fint så vi får väl se om vi ger oss till tåls och inväntar det.

JIS

Idag hade vi besök på JIS, Jakarta International School.
Det var rigorösa säkerhetskontroller innan vi kom in. Först fick vi en rundtur på JIS Campus som är väldigt stort, så stort att vi fick åka bil bort till Elementary School där både Filippa och Fabian kommer att gå.
Skolan är väldigt fin med stora lekparker, idrottsanläggningar, simbassänger, teater, bibliotek och cafeteria.
Det kommer att bli väldigt bra att få börja här, kruxet är bara att det inte finns plats för dem förrän terminsstarten den 8:e augusti så vi måste tyvärr rätta in oss i det och börja på British International School till att börja med om en dryg vecka.
Det blir väl bara ungefär åtta veckor på BIS innan sommarlovet börjar men inte så mycket vi kan påverka det hur gärna vi än vill.
Av erfarenhet så är barn väldigt anpassningsbara så jag hoppas att det kommer att gå bra.

Jag kunde inte låta bli att ta kort på de underbart fina orkideérna som hängde ner från träden inne på skolområdet.

ÅSKOVÄDER

Det kommer nästan alltid en regnskur varje dag över Jakarta, oftast på eftermiddagen.
Idag drog ett ordentligt oväder in över oss med skyfall, blixtrar och dunder.
Vanligtvis är dessa snabbt övergående men idag höll det på i flera timmar.

Skyfall över Jakarta, alla skyskrapor i bakgrunden gömmer sig i regnet

SOS OCH INDISKT

Idag var det dags att skriva in oss på läkarkliniken som vi är kopplade till, SOS International.
Barnens vaccinationsschema gicks igenom och det rekommenderades att de tog en varsin ny Typhoid spruta samt den första av tre sprutor för rabies.
Om man tror sig ha hört barnskrik så öronen är färdiga att trilla ur så har man inte hört Fabian´s skrik när han är tvungen att ta en spruta.
Fabian tar barnskrik till en helt annan nivå. Stackaren, han tappar helt kontrollen när ett sprutstick är i antågande, han är så rädd för sprutor och skriker rakt ut, han är inte kontaktbar för att lugna ner.
Så fruktansvärt hemskt att höra sitt barn skrika så och se honom så rädd.

Kvällen blev desto trevligare med väldigt god indisk middag på restaurang Kinara tillsammans med ett par som vi redan känner sedan länge, Fredric och Simona, och som har bott här i Jakarta i snart 3 år. Ytterligare en svensk kille var med.
Det var väldigt trevligt och gott, klockan blev alldeles för mycket bara...
Trots den sena sena kvällen var barnen på gott humör men somnade så fort vi satte oss i bilen för att bli skjutsade hem. Hemfärden tog nästan en timme i den hemska trafiken...