ALCATRAZ

Äntligen dags att utforska "The Rock"! Med mängder av lästa historier och filmer om den mytomspunna fängelseön var vi väldigt förväntansfulla inför besöket.

Alcatraz är en gammal militäranläggning som 1934 blev ett av världens mest rymningssäkra fängelser. 36 fångar har försökt fly, endast tre lyckades. Huruvida de egentligen lyckades är oklart, eftersom ingen hörde något ifrån dem efteråt och inga kroppar har hittats.
Fängelset stängdes 1963 av ekonomiska skäl.

Vi lämnade ett som vanligt dimmigt och lite kylslaget San Francisco på förmiddagen och steg i land på ett ännu mer kylslaget och blåsigt Alcatraz.
Det blåser verkligen inga ljumma vindar där ute på ön trots att det är sommar.

Alcatraz

Ett av alla övervakningstorn på ön samt huslängan där väktarnas fruar med barn bodde

Ingången till huvudbyggnaden och Frasse redo för en audio-tur

Budskapet som man möts av när man kliver in

Klädutlämningen och den gemensamma duschanläggningen

En av alla cellgångar, alla tre våningar höga, den här kallad Broadway

En av de 336 cellerna på fängelset

Rastgården

Al "Scarface" Capone och George "Machine Gun" Kelly var några av de "kända" internerna som tillbringade några av sina år inne på D Block

En av isoleringscellerna på D Block

Övervakningsrummet

"The last supper" - på Alcatraz

Köket

Budskapen var väldigt tydliga

Med kalla kårar längs ryggraden och starka bilder på näthinnan var vi tacksamma över att ta båten tillbaka till ett nu soligt och stålande vackert vackert San Francisco! 

SÖMN

Tre av fyra familjemedlemmar somnade före klockan åtta i går kväll! Nu hade det varit rätt komiskt att skriva att den fjärde, som fortfarande var vaken, var Fabian.
Men så var lyckligtvis inte fallet utan han somnade som en stock i går kväll.

Äntligen sömn, livet kan fortsätta!!

IDIOTI

Här i Kalifornien finns det tydligen en regel som säger att alla barn i pre-school ska ha en vila på 2 timmar.
Som svensk är det ren och skär idioti!

Jag var väldig tydlig över mitt missnöje med denna regel när Fabian började pre-school här i januari.
Han hade inte tagit en tupplur mitt på dagen på nästan 2 år men föll i och med den idiotiska regeln tillbaka till att ta en tupplur varje dag.
Vilket naturligtvis resulterade i väldigt sena kvällar...

Jag blev dock lovad att i och med höstterminens start så var det bara en timmes vila. Med hjälp av leksaker, böcker mm så räknade jag med att han skulle kunna hålla sig vaken under den tiden.

När jag hämtade honom i måndags efter första dagen så informerade fröknarna mig om att ledningen hade ändrat reglerna och att det fortfarande var två timmars vila.
Naturligtvis hade Fabian somnat till.

Om jag var tydlig första gången som jag tog upp mitt missnöje så var jag om möjligt ännu mer tydlig när jag stegade ut till kontoret en andra gång i samma ärende!
När jag hade fått ur mig det mesta jag ville ha sagt så lovade personalen att de skulle göra ett undantag i Fabians fall och se till att han bara fick en timmes vila och sedan fick gå ut och leka med en annan grupp.
Som om jag hade accepterat något annat!?

Efter ett par kvällar/nätter med en 4-åring som vägrat somna har det byggts upp en rejäl sömnbrist hos samtliga i familjen.
En irriterad och inte alls så trevlig stämning har infunnit sig i huset ibland, speciellt på morgonen.

Idag tog jag med mig hans Nintendo DS spel och han hade lyckats hålla sig vaken under hela vilotiden!

Nu håller vi tummarna på att han somnar tidigt i kväll!?

A MOMENT

Med Filippa åter i skolan och Fabian på dagis så hade äntligen dagen kommit även för mig som ger mig lite egoistisk egen tid.

Tro mig, den som har varit mest förbered av oss alla inför skol- och dagisstart har varit jag!

Med 11 veckors sommarlov för barnen och lika många veckor för mig med barnen hemma på heltid var jag mer än redo för terminens start.
Ibland kan det liksom bli lite för mycket av det goda.

Det första jag gjorde när barnen var lämnade var att bege mig ut på en ordentlig, timmeslång, powerwalk.

I 30 graders värme, och svetten rinnande, var det bara jag, naturen, min iPhone och Spotify med min spellista!

I had a moment!

Power walk i våra omgivningar

Jag har sagt det förut, men life is good!

3rd GRADE

Äntligen skolstart för Filippa! Hon har verkligen sett fram emot den här dagen, speciellt när hon nu får fortsätta i sin gamla skola med sina kompisar.

När Filippa mötte sina kompisar utbröt stort kramkalas mellan dem och min lycka för dagen var gjord. Det kommer att bli bra det här!

Tjejgänget som börjar 3rd grade. Katelyn, Sarah, Filippa and Olivia

Filippa och hennes fröken Mrs Schinske

När alla eleverna gick in i sitt klassrum hälsades de välkomna med ett snäckhalsband, a-la-hawaii, som de fick runt halsen av sin fröken. 

Jag tror lyckan för dagen precis även blev gjord för de små tjejerna!

ETTHUNDRA GRADER

100 grader Fahrenheit stod termometern på idag.
I Celsius är det 37,7 grader!

Sista dagen på sommarlovet bjöd på den varmaste dagen hittills, vad mer kunde passa bättre?!

Med middag, svalkande vin och tända ljus ute på terassen i den varma sommarkvällen var det helt magiskt. Temperaturen gick inte under 30 grader C fastän det var sent på kvällen, bara att tacka och ta emot!

Sweet summer sweat!

KRÄFTSKIVA

Dags för årets kräftskiva hemma hos Sara och hennes man Nigel!

Tyvärr hade vi vissa problem med barnvakt så det slutade med att jag gick själv, inte lika kul att gå på kalas utan sin bättre hälft men inte så mycket annat att göra.

Svenska tjejgänget! Sara, Jenny, Penny, Helene, jag, Jonna och Tina!

Jag, Marcus och Tina kommer med läckerheterna!

Kräftor, räkor, pajer, ost och bröd intogs med stor aptit, allt enligt tradition.

De amerikanska gästerna gjorde sitt bästa med att knäcka, suga och äta av de röda djuren.

Den svenska snapsen intog de utan att tveka och ville minsann inte vara sämre än en svensk. Och definitivt inte än en svensk tjej.

Vi svenskor gjorde vårt bästa med snapsvisorna men bet naturligtvis av de beska dropparna.

Det var ingen tillfällighet att de amerikanska paren tackade för sig först och stapplade hem. Att snapsen skulle slå till så hårt kom nog lite som en överraskning...

Med traditionsenlig mat, snaps, snapsvisor, hattar och svensk musik var det precis som en riktig kräftskiva ska vara. 

Fast just den här utspelade sig i USA istället för i Sverige.

Leif omringad av "the Swedish hot moms" :)

SCHOOL REGISTRATION

Efter många turer fram och tillbaka så kommer Filippa att börja höstterminen i samma skola som hon gick vårterminen på.

Vi tillhör egentligen en annan skola utifrån våran bostadsadress sett men då det inte fanns någon plats på den i januari när Filippa började blev vi förflyttade till Golden View.

Nu så har dock skoldistriktet informerat oss om att Filippa har plats på Coyote Creek som hon tillhör från och med i höst.
Då vi inte gärna vill göra ännu en förändring för henne så har vi önskat att få fortsätta på Golden View i mån av plats.
Eftersom vi inte tillhör Golden View så kommer processen om att ansöka till annan än behörig skola även krävas inför nästa läsår.
Med det i bakhuvudet började vi tänka om. Kanske lika bra att hon byter skola och kommer in i den hon tillhör och där vi dessutom vet att hon alltid kommer att ha en plats?
Många för- och nackdelar dividerades. Filippa var med på att börja på ny skola så beslut togs att byta.
Det ska också tilläggas att vi hade ännu inte fått något besked om hurvida vi hade plats på Golden View eller inte.

Skolregistrering här är verkligen en historia för sig! Mängder med papper ska fyllas i! På vissa skolor ska man åka och hämta upp ett registreringspaket innan själva registreringen sker, på vissa skolar kan man fylla i dessa på nätet, skriva ut dem för att sedan ta med dem till registreringen.
Denna registrering görs inför varje start på ett nytt läsår. Man kan ju tycka att har man väl en gång registrerat sig på en skola så skulle det flyta på, att man fanns i "rullarna" så att säga, i databasen. Men det är verkligen lite stenålder vad gäller vissa saker här. T ex skolregistrering.

Jag hade fyllt i alla dokument på nätet för Coyote Creek, kvällen innan själva registreringen.
Mellan klockan 3 på eftermiddagen till 7 på kvällen hade alla skolor sin registrering och vi var redo.
Klockan tre var jag precis på väg att hämta upp Filppa hos en kompis för att sedan åka och registrera henne på Coyote Creek.
Då ringer telefonen,
-"Good news" skriker rösten som jag så väl känner igen från Golden View.
-"Filippa can stay with us".
Jag förklarade att vi tyvärr hade beslutat att byta trots allt p ga att vi måste ändå byta nästa år osv...
-"No, Filippa can stay with us all thru Elementary school, the district just approved it!"
Skoldistriktet hade precis godkänt att Filippa får ha Golden View som sin hemskola och är därmed garanterad plats där genom hela låg- och mellanstadiet.

Snabbt tänkte jag om och accepterade deras erbjudande. Istället för att åka till Coyote Creek åkte jag med en överlycklig Filippa till Golden View, registrerade oss igenom åtta stationer som var uppsatta i lunchmatsalen, fotograferades och åkte sedan därifrån x antal hundra dollar fattigare efter alla donationer...

Vissa saker är nog bara meningen och jag tror att det var "meant to be" att Filippa skulle få fortsätta på sin gamla skola.

AFTER WORK

Idag blev det after work och middag i form av picknick i en park i Pleasanton tillsammans med en kollega till Frasse och hans familj.

Med live music i parken blev det en väldigt trevlig stämning!

De rutinerade hade redan tidig morgon lagt ut filtar på gräsmattan för att försäkra sig om en bra plats.
De rutinerade hade även campingstolar och bord med sig, när människor har picknick här går de verkligen in för det!

Vi är fortfarande inne på filt-stadiet men inser att vi kanske behöver uppdatera vår utrustning något. Ihopfällbara campingstolar är det minsta som man förväntar sig här! Likaså en rullbar kylväska!

Livemusik av coverbandet "Blind Nurse" kändes dock lite tafatt i jämnförelse med de inkommande rapporterna från Prince konserten från Way Out West i Göteborg men man tager vad man haver...

THE HELP

Dags för biobesök med fyra andra svenska tjejer, "The Help" var kvällens val av film.
En riktigt bra film som utspelar sig i Mississippi under 1960-talet.

En societets flicka återvänder hem till södern fast besluten att bli författare. Då hon upptäcker hur hennes gamla vänner nu använder sig av svart arbetskraft för hushåll och barnpassning blir hon bestört.
Skillnaderna mellan svarta och vita som fortfarande finns och behandlingen av dem gör henne fast besluten att skriva om det.
Hon lyckas få en svart hemhjälp att öppna sig och berätta sin historia.
Snart vågar sig fler att ansluta, och de har väldigt många historier att berätta...

En film med många skratt och rullande tårar, en väldigt sevärd film!!!

Help, vad bra den var!

DAGISSTART

Efter några sköna lata veckor hemma i Kalifornien, dock tyvärr med över en veckas feber spritt på två barn, så var det dags för Fabian att börja dagis igen.

Hösten termin startar egentligen inte förrän 22 augusti men jag kände ändå att jag ville få i honom lite gamla rutiner.
Då det fanns plats i förskolans sommarverksamheten har jag anmält honom där på timmar under veckan.

Efter åtta veckors ledighet var Fabian inte så pigg på att börja dagis igen... Med gråt och skrik kändes det lite som att börja om igen.
När jag väl har hämtat honom så har fröknarna dock försäkrat mig om att allt har gått bra under dagen, vilket var tröstande.

Med höstterminens start så börjar Fabian i en ny grupp för äldre barn, här kallat Pre-Kindergarten.
Med några dagar på sin gamla avdelning och invanda rutiner samt att hans bästa kompis Jake även börjar på samma nya avdelning så hoppas jag på en smärtfri terminsstart.

Fabian och hans dagiskompisar

INTE ALLTID ENLIGT PLAN

Det blir inte alltid som man har planerat. Ett lite febrigt barn och en väldigt förkyld mamma satte stopp för helgens planerade sightseeing i San Francisco med besök på Alcatraz som huvudattraktion.

Trots det halvkrassa tillståndet hos hälften av familjen kom vi fram till att en minigolf runda var en lagom aktivitet för samtliga.
Av någon oförklarlig anledning så hamnade vi dock på en bilfirma på vägen till minigolfbanan.
Plötsligt satt vi alla fyra i en cabriolet och provkörde den.
Både till mannen och barnens förtjusning...

Fabian och Filippa i baksätet på cab´en

Av någon ännu större oförklarlig anledning drog besöket hos bilhandlaren ut på tiden. 

Så pass att Fabian hann slumra till en stund...

Fabian tröttnade och tog sig en liten lur

När vi väl lämnade bilhandlaren så var Frasse stolt ägare till en cabriolet. Hans kaliforniska dröm hade gått i uppfyllelse!

Även hans fru´s dröm vad gäller bil besannades.

Vi åkte hemifrån i våra två bilar men kom hem i två nya... Det blir inte alltid enligt plan.

En minigolf runda utfördes dock enligt plan, om än något försenad. En minigolf runda som för övrigt mamman i familjen vann!

En koncentrerad Fabian

MACBOOK PRO

Varför har ingen sagt åt mig att skaffa en MacBook Pro tidigare??!!

Jag säger inget mer än: I´m in love, again... :)

Jag är ganska övertygad om att en PC kommer ha väldigt svårt att kvalificera in sig hos mig i framtiden.

KOLIBRI

Vi är inga ornitologer, väldigt långt ifrån, men vi tror oss veta att det är av just kolibris vi har fått besök av i trädgården.
Dessa fantastiskt små, vackra, flaxande fåglar fångar verkligen ditt intresse. Vare sig du är ornitolog eller inte, det kan jag lova.

Det är väldigt fascinerande att beskåda dem, desto svårare att fånga dem på bild...