Åh så jobbigt det är när något barn blir sjukt, speciellt nu när jag inte är hemma!
Jag har lite av en tendens att nästan oroa ihjäl mig för minsta lilla... men jag skulle aldrig förlåta mig själv att vara för "nonchalant" vid något sjukdomstecken!
I måndags kväll kände sig Fabian hängig och det visade sig att han hade lite feber.
Flygresan hem på tisdag förmiddag gick dock bra men väl hemma i Jakarta steg febern och han kräktes en gång.
Frasse fick tydliga instruktioner av mig och jag kände ända till Singapore att ett läkarbesök idag onsdag var nödvändigt.
Mycket riktigt, fullt med streptokocker i halsen! En antibiotikakur är vad som krävs och inget bad på en vecka, det kommer bli en utmaning. Att inte få hoppa i poolen alltså.
Fabian som för övrigt är min stora kille nu. Han som alltid har varit min lilla, har plötsligt (i mina ögon) blivit stor. Nu när Felix har kommit och intagit platsen som lillen i familjen växte Fabian (åter igen i mina ögon) säkert 3 år bara över en natt.
Det är som jag först nu har fattat att han är 5 1/2 år och börjar bli stor, på riktigt!
Ibland vill man verkligen kunna stanna tiden!
I måndags eftermiddag var han pigg som en mört!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar