SOS OCH INDISKT
Idag var det dags att skriva in oss på läkarkliniken som vi är kopplade till, SOS International.
Barnens vaccinationsschema gicks igenom och det rekommenderades att de tog en varsin ny Typhoid spruta samt den första av tre sprutor för rabies.
Om man tror sig ha hört barnskrik så öronen är färdiga att trilla ur så har man inte hört Fabian´s skrik när han är tvungen att ta en spruta.
Fabian tar barnskrik till en helt annan nivå. Stackaren, han tappar helt kontrollen när ett sprutstick är i antågande, han är så rädd för sprutor och skriker rakt ut, han är inte kontaktbar för att lugna ner.
Så fruktansvärt hemskt att höra sitt barn skrika så och se honom så rädd.
Kvällen blev desto trevligare med väldigt god indisk middag på restaurang Kinara tillsammans med ett par som vi redan känner sedan länge, Fredric och Simona, och som har bott här i Jakarta i snart 3 år. Ytterligare en svensk kille var med.
Det var väldigt trevligt och gott, klockan blev alldeles för mycket bara...
Trots den sena sena kvällen var barnen på gott humör men somnade så fort vi satte oss i bilen för att bli skjutsade hem. Hemfärden tog nästan en timme i den hemska trafiken...
lördag, mars 31, 2012
fredag, mars 30, 2012
HUSVISNINGAR
Idag var det dags för husvisningar. En agent hämtade upp mig och barnen vid hotellet och skjutsade oss runt till inte mindre än åtta olika tänkbara hus.
Av åtta hus var det väl bara kanske tre, på sin höjd, som var tänkbara för mig.
Standarden på hus är inte som i Sverige precis. Vissa är dock rätt nyrenoverade och de kan faktiskt vara rätt moderna. Det finns hopp om att hitta något skapligt att bo i!
Idag var det dags för husvisningar. En agent hämtade upp mig och barnen vid hotellet och skjutsade oss runt till inte mindre än åtta olika tänkbara hus.
Av åtta hus var det väl bara kanske tre, på sin höjd, som var tänkbara för mig.
Standarden på hus är inte som i Sverige precis. Vissa är dock rätt nyrenoverade och de kan faktiskt vara rätt moderna. Det finns hopp om att hitta något skapligt att bo i!
Ett av husen som vi tittade på, väldigt fint i vissa avseenden i andra inte.
Det här huset håller på att totalrenoveras och som jag tror kommer att bli riktigt fint när det är klart.
Nya fina badrum i huset var redan på plats. Nytt kök och målning av alla väggar stod på tur samt det lilla jobbet att anlägga en ny pool... vi får väl se hur pass säkert det kan vara att bestämma sig för ett hus som inte ens är halvfärdigt.
Fräscha och nyrenoverade badrum i alla fall
Alla hus har två kök. Ett "vanligt" kök inne i huset och ett arbetskök alldeles bakom det andra som maiden (hushållerskan) arbetar i. Alla hus har också rum för hushållerskan att bo i, avskilt från det övriga huset. Alla har en hushållerska här, vilket är högst ovanligt för oss.
Jag vet inte om det är aktuellt att ha en hushållerska inneboende hos oss permanent, vi får väl se hur det blir med den saken.
torsdag, mars 29, 2012
EN HÄNDELSERIK DAG
Dagen började väldigt tidigt men bra med fina presenter och frukost på sängen!
Idag är det nämligen ingen vanlig dag utan min födelsedag, nr 40 i ordningen.
Jag kan ärligt säga att det är lite märkligt att numera ha en 4:a istället för en 3:a först... tiden går alldeles för fort kan jag konstatera.
Då vi hade ett inbokat möte med British International School (BIS) redan kl 8 på morgon innebar det att vi var tvungna att bege oss redan kl 7 för att vara säkra på att vara framme i god tid. Med Jakartas trafik så kan några ynka km eller 1-2 mil ta väldigt lång tid... Det är inte världens bästa infrastruktur här.
På BIS har barnen plats och kan börja efter påsklovet men vi vill helst få in dem på Jakarta International School (JIS) som ligger i det område där vi kommer att bo. JIS kan tyvärr inte i dagsläget garantera en plats men vi tjatar och ser om det det kan lösa sig.
Annars får barnen börja på BIS och byta till JIS i augusti. Inte det optimala men inte så mycket vi kan göra åt det tyvärr.
BIS visade sig vara en fantastiskt fin skola och jag blev faktiskt riktigt imponerad av den. Barnen verkade tycka om den också! Synd bara att den inte ligger närmare.
Efter besöket på BIS så hann vi bara hem snabbt och äta lite lunch innan det var dags att bege sig till immigrations myndigheten för att bli fotograferade och "inskrivna" i landet.
Frasse gjorde denna procedur för några veckor sedan och sa att det är vansinnigt mycket folk men att det går ganska fort, ungefär bara 20 minuter i den kö vi är tvungna att stå i.
För mig och barnen visade det sig att 20 minuter tog två timmar just denna dag.
Jag vet inte om Frasse hade ovanlig tur med sin korta kötid eller om han har ovanligt dåligt tidsperspektiv.
Dagen fortsatte med information från Frasse att han var tvungen att jobba sent för att förbereda en presentation.
Så mycket blev det med det fortsatta födelsedagsfirandet.
Det blev en sen middag från roomservice, som jag dessutom fick beställa själv.
Det kanske inte blev precis just det födelsedagsfirandet jag hade tänkt mig men en Bali-resa som ytterligare en present kan förlåta mycket!
Dagen började väldigt tidigt men bra med fina presenter och frukost på sängen!
Idag är det nämligen ingen vanlig dag utan min födelsedag, nr 40 i ordningen.
Jag kan ärligt säga att det är lite märkligt att numera ha en 4:a istället för en 3:a först... tiden går alldeles för fort kan jag konstatera.
Då vi hade ett inbokat möte med British International School (BIS) redan kl 8 på morgon innebar det att vi var tvungna att bege oss redan kl 7 för att vara säkra på att vara framme i god tid. Med Jakartas trafik så kan några ynka km eller 1-2 mil ta väldigt lång tid... Det är inte världens bästa infrastruktur här.
På BIS har barnen plats och kan börja efter påsklovet men vi vill helst få in dem på Jakarta International School (JIS) som ligger i det område där vi kommer att bo. JIS kan tyvärr inte i dagsläget garantera en plats men vi tjatar och ser om det det kan lösa sig.
Annars får barnen börja på BIS och byta till JIS i augusti. Inte det optimala men inte så mycket vi kan göra åt det tyvärr.
BIS visade sig vara en fantastiskt fin skola och jag blev faktiskt riktigt imponerad av den. Barnen verkade tycka om den också! Synd bara att den inte ligger närmare.
Efter besöket på BIS så hann vi bara hem snabbt och äta lite lunch innan det var dags att bege sig till immigrations myndigheten för att bli fotograferade och "inskrivna" i landet.
Frasse gjorde denna procedur för några veckor sedan och sa att det är vansinnigt mycket folk men att det går ganska fort, ungefär bara 20 minuter i den kö vi är tvungna att stå i.
För mig och barnen visade det sig att 20 minuter tog två timmar just denna dag.
Jag vet inte om Frasse hade ovanlig tur med sin korta kötid eller om han har ovanligt dåligt tidsperspektiv.
Dagen fortsatte med information från Frasse att han var tvungen att jobba sent för att förbereda en presentation.
Så mycket blev det med det fortsatta födelsedagsfirandet.
Det blev en sen middag från roomservice, som jag dessutom fick beställa själv.
Det kanske inte blev precis just det födelsedagsfirandet jag hade tänkt mig men en Bali-resa som ytterligare en present kan förlåta mycket!
onsdag, mars 28, 2012
måndag, mars 26, 2012
SEMESTER
Måndag morgon och vardagen börjar, för Frasse vill säga.
Vi andra har som semester så här innan skolan kommer igång. Den här veckan är det Spring Break så alla skolor är stängda. Den skola som vi vill att barnen ska börja på Jakarta International School, JIS, kan inte garantera oss platser i dagsläget men vi ligger på och tjatar. I värsta fall får barnen börja på British International School, BIS, där de kan få börja om ett par veckor för att sedan byta till JIS i augusti.
Inte att fördra men vad kan vi göra?
De närmsta dagarna kommer med största sannolikhet spenderas mestadels vid poolen. I slutet av veckan har vi ett inbokat skolbesök på BIS, husvisningar och sist men inte minst besök på Immigration för registrering av oss med fingeravtryck mm. Kan blir intressant.
Måndag morgon och vardagen börjar, för Frasse vill säga.
Vi andra har som semester så här innan skolan kommer igång. Den här veckan är det Spring Break så alla skolor är stängda. Den skola som vi vill att barnen ska börja på Jakarta International School, JIS, kan inte garantera oss platser i dagsläget men vi ligger på och tjatar. I värsta fall får barnen börja på British International School, BIS, där de kan få börja om ett par veckor för att sedan byta till JIS i augusti.
Inte att fördra men vad kan vi göra?
Fabian och Filippa trivs i dagbädden vid poolen
De närmsta dagarna kommer med största sannolikhet spenderas mestadels vid poolen. I slutet av veckan har vi ett inbokat skolbesök på BIS, husvisningar och sist men inte minst besök på Immigration för registrering av oss med fingeravtryck mm. Kan blir intressant.
söndag, mars 25, 2012
PONDOK INDAH
Idag orkade vi med lite mer efter att ha spenderat förmiddagen vid poolen.
Vi intog lunch i en av de många food courts som finns belägna i det enormt stora shopping centrumet Pondok Indah Mall (PIM).
Jag tyckte att Stoneridge Mall som låg nära mig i Kalifornien var rätt stort. Stoneridge är som en fis i rymden jämnfört med PIM.
Det var så förvirrande stort så här i första intrycket så där krävs nog ett par timmar ensam för att få lite koll på vilka butiker som finns och framför allt var de finns i det stora komplexet.
Efter lunchen begav vi oss och tittade på ett hus som för tillfället står tomt men som redan är hyrt av Ericsson.
Med ca 400 kvm kändes det på tok för stort för oss så det var inte aktuellt. Jag var inte superimponerad av det som helhet heller, trots storleken.
Storleken har faktiskt inte alltid betydelse!
Idag orkade vi med lite mer efter att ha spenderat förmiddagen vid poolen.
Vi intog lunch i en av de många food courts som finns belägna i det enormt stora shopping centrumet Pondok Indah Mall (PIM).
Jag tyckte att Stoneridge Mall som låg nära mig i Kalifornien var rätt stort. Stoneridge är som en fis i rymden jämnfört med PIM.
Det var så förvirrande stort så här i första intrycket så där krävs nog ett par timmar ensam för att få lite koll på vilka butiker som finns och framför allt var de finns i det stora komplexet.
Efter lunchen begav vi oss och tittade på ett hus som för tillfället står tomt men som redan är hyrt av Ericsson.
Med ca 400 kvm kändes det på tok för stort för oss så det var inte aktuellt. Jag var inte superimponerad av det som helhet heller, trots storleken.
Storleken har faktiskt inte alltid betydelse!
lördag, mars 24, 2012
POOLBAD
Efter en välbehövlig natts sömn och en lång sovmorgon beslöt vi att bara stanna på hotellet idag och ta det lugnt.
Poolbad i över 30 graders värme var exakt vad som passade oss så här första dagen i vårt nya "hemland".
Efter en välbehövlig natts sömn och en lång sovmorgon beslöt vi att bara stanna på hotellet idag och ta det lugnt.
Poolbad i över 30 graders värme var exakt vad som passade oss så här första dagen i vårt nya "hemland".
Barnen njuter med pappa i poolen!
Vi orkade faktiskt med att gå till ett supermarket, Hero, som låg precis runt hörnet för att inhandla lite smått och gott.
Det är alltid lika roligt att besöka supermarkets i olika länder och se över sortimentet. En del välkända amerikanska märken sågs på hyllorna, inte därmed sagt att det alltid imponerar på mig.
Det som alltid är konstant oavsett världsdel är saknaden efter de svenska mejeri varorna. Som jag saknar det, god mjölk, yoghurt, ost, grädde, creme fraiche mm! Hur svårt kan det vara att producera en god yoghurt?
Gott bröd är också något som kan vara svårt att hitta. Ett bra bageri borde väl inte vara omöjligt annars får jag väl helt enkelt bli ganska mycket bättre på att baka...
Men man får helt enkelt ta vad man haver och man vänjer sig, någorlunda i alla fall.
Valutan här heter rupiah och är lite av Kalle Anka pengar. 100 000 rupiah (IDR) är ungefär 74 SEK, det är rätt krångligt att snabbt i huvudet räkna om valutan så en app på iphonen får lösa den ekvationen.
Det är i alla fall ganska lätt att känna sig som miljonär, i rupiah. Alltid något!
fredag, mars 23, 2012
ANKOMST JAKARTA
Efter en lång flygresa med byte i Amsterdam och en mellanlandning i Kuala Lumpur (som jag för övrigt inte visste om, visserligen en snabb mellanlandning för påfyllning av bränsle samt avsläpp av passagerare och insläpp av nya) så landade vi äntligen i Jakarta, lokaltid klockan sex på kvällen.
Det blev rätt många timmar i luften men i det stora hela gick det bra och barnen var duktiga. Då vi hade nattflyg från Amsterdam lyckades barnen sova i nästan hela sex timmar, vilket var skönt. Kul att några kunde sova i alla fall. Det där med att sova bra på flyg i ekonomiklass är ganska dömt att misslyckas med.
I business klass är det en annan sak, det är tyvärr på tok för sällan jag får flyga business... hoppas min man läser det här snart... Själv flög han business från San Francisco till Jakarta ska tilläggas.
Jag tror bestämt vi får lov och prata om det där.
Hur som, med lite sovtid och en hel del bra filmer så lyckades resan i alla fall komma till sitt slut.
Väl avstigna från flygplanet så hade jag nu hoppats på att kunna gå direkt igenom i immigration istället för att stå in den långa kön till "Visa on arrival".
Det var i alla fall vad min man hade sagt till mig, eftersom vi hade visum i passen skulle det bara vara att gå rätt ut.
Så var inte riktigt fallet i verkligheten. Då det tydligen behövdes en liten stämpel från "Visa on arrival" disken så var vi helt sonika tvungna att backa tillbaka och snällt ställa oss sist i kön... Det tog bara en timme...
Väl ute ur flygplatsen återstod bara att hitta Frasse i vimlet. Min telefon gick inte att ringa med men vi lyckades skicka sms till varandra. Till slut hittade vi varandra och barnen visste inte riktigt var de skulle ta vägen så glada blev de!
Frasse hade för övrigt visst stått vid fel terminal först, otippat...
Det var tur att den härliga doften av Asien och 30 graders värme slog emot oss när vi kom ut så att irritationen över en timme i visumkön försvann!
När vi bor i Jakarta har vi en chaufför som alltid kör oss, med vänstertrafik och en helt galen trafik så är du tacksam för att slippa köra själv.
Ett liten (läs STORT) dilemma är att chauffören inte pratar engelska, det är helt omöjligt att ha chaufför som inte kan prata och förstå ens lite engelska så ett byte av chaufför är på gång.
Snacka om kontraster mot USA. I USA kör du själv på finfina vägar, här i Indonesien sitter du i baksätet och beskådar kaoset.
Det tog ca 45 minuter att köra till Hotel Kristal som kommer att vara vårt hem under några månader innan vi har hittat ett hus som vi kan flytta in i.
En lägenhet med tre sovrum, två badrum samt kök och vardagsrum huserar vi i och det är helt ok. I köket finns dock bara två kokplattor och ingen riktig spis med ugn så det är väl ett ganska stort minus.
Utbudet på restauranger är enormt så hungriga ska vi i alla fall inte behöva gå. Och det finns ju alltid roomservice.
Efter en lång flygresa med byte i Amsterdam och en mellanlandning i Kuala Lumpur (som jag för övrigt inte visste om, visserligen en snabb mellanlandning för påfyllning av bränsle samt avsläpp av passagerare och insläpp av nya) så landade vi äntligen i Jakarta, lokaltid klockan sex på kvällen.
Det blev rätt många timmar i luften men i det stora hela gick det bra och barnen var duktiga. Då vi hade nattflyg från Amsterdam lyckades barnen sova i nästan hela sex timmar, vilket var skönt. Kul att några kunde sova i alla fall. Det där med att sova bra på flyg i ekonomiklass är ganska dömt att misslyckas med.
I business klass är det en annan sak, det är tyvärr på tok för sällan jag får flyga business... hoppas min man läser det här snart... Själv flög han business från San Francisco till Jakarta ska tilläggas.
Jag tror bestämt vi får lov och prata om det där.
Hur som, med lite sovtid och en hel del bra filmer så lyckades resan i alla fall komma till sitt slut.
Väl avstigna från flygplanet så hade jag nu hoppats på att kunna gå direkt igenom i immigration istället för att stå in den långa kön till "Visa on arrival".
Det var i alla fall vad min man hade sagt till mig, eftersom vi hade visum i passen skulle det bara vara att gå rätt ut.
Så var inte riktigt fallet i verkligheten. Då det tydligen behövdes en liten stämpel från "Visa on arrival" disken så var vi helt sonika tvungna att backa tillbaka och snällt ställa oss sist i kön... Det tog bara en timme...
Väl ute ur flygplatsen återstod bara att hitta Frasse i vimlet. Min telefon gick inte att ringa med men vi lyckades skicka sms till varandra. Till slut hittade vi varandra och barnen visste inte riktigt var de skulle ta vägen så glada blev de!
Frasse hade för övrigt visst stått vid fel terminal först, otippat...
Det var tur att den härliga doften av Asien och 30 graders värme slog emot oss när vi kom ut så att irritationen över en timme i visumkön försvann!
När vi bor i Jakarta har vi en chaufför som alltid kör oss, med vänstertrafik och en helt galen trafik så är du tacksam för att slippa köra själv.
Ett liten (läs STORT) dilemma är att chauffören inte pratar engelska, det är helt omöjligt att ha chaufför som inte kan prata och förstå ens lite engelska så ett byte av chaufför är på gång.
Snacka om kontraster mot USA. I USA kör du själv på finfina vägar, här i Indonesien sitter du i baksätet och beskådar kaoset.
Det tog ca 45 minuter att köra till Hotel Kristal som kommer att vara vårt hem under några månader innan vi har hittat ett hus som vi kan flytta in i.
En lägenhet med tre sovrum, två badrum samt kök och vardagsrum huserar vi i och det är helt ok. I köket finns dock bara två kokplattor och ingen riktig spis med ugn så det är väl ett ganska stort minus.
Utbudet på restauranger är enormt så hungriga ska vi i alla fall inte behöva gå. Och det finns ju alltid roomservice.
Värsta stora presentbordet stod uppdukat när vi kom upp till lägenheten,
vi blev så bortskämda allihopa!
onsdag, mars 21, 2012
VISUM
För att komma in i Indonesien krävs visum. Med inbjudningsbrev från Ericsson och stämplade dokument från immigrationsmyndigheten i Indonesien skickades våra pass i rekommenderat brev till Indonesiska ambassaden i Stockholm.
Ett antal foton skulle också bifogas i brevet. Det var av största vikt att bakgrunden på våra foton var röd av någon anledning.
Rött är ingen vanlig bakgrundsfärg hos fotobutikerna så mammas medtagna julduk kom väl till pass här.
Kul att den kom till användning till annat än juldukning!
Passen kom tillbaka med rekommenderat brev och färdiga att hämta ut med ett färskt visum i dagen innan avfärd så det var väl inte en dag för tidigt.
I morgon bär det av till Indonesien!
För att komma in i Indonesien krävs visum. Med inbjudningsbrev från Ericsson och stämplade dokument från immigrationsmyndigheten i Indonesien skickades våra pass i rekommenderat brev till Indonesiska ambassaden i Stockholm.
Ett antal foton skulle också bifogas i brevet. Det var av största vikt att bakgrunden på våra foton var röd av någon anledning.
Rött är ingen vanlig bakgrundsfärg hos fotobutikerna så mammas medtagna julduk kom väl till pass här.
Kul att den kom till användning till annat än juldukning!
Passen kom tillbaka med rekommenderat brev och färdiga att hämta ut med ett färskt visum i dagen innan avfärd så det var väl inte en dag för tidigt.
I morgon bär det av till Indonesien!
söndag, mars 18, 2012
SPA
Det råder ingen brist på barnens fantasi vad gäller aktiviteter under dagarna.
Ibland skapas en frågesport och ibland byggs ett helt spa upp i ett badrum. Allt från omklädningsrum, massagebänk, nagelvård, fotvård och schamponering. Självklart spelas passande musik från en cd.
Barn är för roliga!
Det råder ingen brist på barnens fantasi vad gäller aktiviteter under dagarna.
Ibland skapas en frågesport och ibland byggs ett helt spa upp i ett badrum. Allt från omklädningsrum, massagebänk, nagelvård, fotvård och schamponering. Självklart spelas passande musik från en cd.
Barn är för roliga!
Filippa får massage och ansiktsbehandling av Elvira
lördag, mars 17, 2012
DOP
Idag var det dags för lille Hugo att döpas i Nävertorpskyrkan i Katrineholm.
Idag var det dags för lille Hugo att döpas i Nävertorpskyrkan i Katrineholm.
Claes och Caroline med lille Hugo
Elvira häller i dopvattnet som välsignas av prästen innan Hugo tar sig lite vatten över huvudet.
Vad hände? undrar Hugo
Då var han välsignad och klar :)
Lilla Hugo
Elvira och Filippa sjöng en vacker sång i kyrkan
Det skålades i champagne för Hugo och fin dukning därtill
Doptårtan
Dagens huvudperson, Hugo Claes Hedström
lördag, mars 10, 2012
MELLO
Vad vore livet utan Melodifestivalen?
Vi prickade in vårt Sverigebesök precis i rätt tid för att få ta del av "Andra chansen" och så klart den stora finalen!
Barnens favorit i Andra chansen var Sean Banan. Han var lika pinsam och dålig som det låter. Barnen tyckte han var vansinnigt rolig medan vi vuxna var evigt tacksamma för att han inte gick vidare till finalen. Vilket skämt!
Däremot tyckte jag Thorsten Flinck gjorde bra ifrån sig med "Jag reser mig igen", lite otippat. Ingen låt att slåss med i en schlagerfinal men dock med en för honom träffsäker låttitel.
Den stora finalen innehöll förvånansvärt många bra låtar faktiskt. Vinnaren "Euphoria" med Loreen var min favorit medan barnen höll på Danny och låten "Amazing".
Jag tror "Euphoria" kan gå långt i Europafinalen!
Vad vore livet utan Melodifestivalen?
Vi prickade in vårt Sverigebesök precis i rätt tid för att få ta del av "Andra chansen" och så klart den stora finalen!
Barnens favorit i Andra chansen var Sean Banan. Han var lika pinsam och dålig som det låter. Barnen tyckte han var vansinnigt rolig medan vi vuxna var evigt tacksamma för att han inte gick vidare till finalen. Vilket skämt!
Däremot tyckte jag Thorsten Flinck gjorde bra ifrån sig med "Jag reser mig igen", lite otippat. Ingen låt att slåss med i en schlagerfinal men dock med en för honom träffsäker låttitel.
Den stora finalen innehöll förvånansvärt många bra låtar faktiskt. Vinnaren "Euphoria" med Loreen var min favorit medan barnen höll på Danny och låten "Amazing".
Jag tror "Euphoria" kan gå långt i Europafinalen!
fredag, mars 09, 2012
STOCKHOLM
En nackdel för oss nu när vi inte bor i Sverige är att vi inte har tillgång till vårt hus (då det är uthyrt) när vi kommer hem.
Som tur är får vi bo hemma hos min mamma och pappa men det innebär Katrineholm istället för Stockholm. Lyckligtvis finns bra tågförbindelser så det är ändå ganska smidigt.
Som gammal tågpendlare är jag dock ganska trött på tågsträckan Katrineholm - Stockholm och retur.
Jag och barnen har i alla fall hunnit med ett snabbt besök med ett kärt återseende hos våra gamla grannar.
Jag har dessutom hunnit med en tur upp själv för att besöka en kär gammal vän samt lunch med några av mina väldigt goa före detta kollegor!
Självklart levde SJ upp till sina förväntningar med förseningar, tågbyten och omvägar vid en av tågresorna. Vad annars att förvänta sig?
En nackdel för oss nu när vi inte bor i Sverige är att vi inte har tillgång till vårt hus (då det är uthyrt) när vi kommer hem.
Som tur är får vi bo hemma hos min mamma och pappa men det innebär Katrineholm istället för Stockholm. Lyckligtvis finns bra tågförbindelser så det är ändå ganska smidigt.
Som gammal tågpendlare är jag dock ganska trött på tågsträckan Katrineholm - Stockholm och retur.
Jag och barnen har i alla fall hunnit med ett snabbt besök med ett kärt återseende hos våra gamla grannar.
Jag har dessutom hunnit med en tur upp själv för att besöka en kär gammal vän samt lunch med några av mina väldigt goa före detta kollegor!
Självklart levde SJ upp till sina förväntningar med förseningar, tågbyten och omvägar vid en av tågresorna. Vad annars att förvänta sig?
Här på besök hos bästa gamla grannarna Gunnarsson´s.
Viola, Vilda, Viggo, Fabian och Filippa
torsdag, mars 08, 2012
KORVFROSSA
En av de bästa sakerna med att befinna sig på hemmaplan är all god mat som vi fullkomligt proppar i oss.
Vi blir bortskämda med hemlagad svensk husmanskost varje dag.
Tänk att falukorv kan smaka så ljuvligt gott. Har man inte ätit korv på åtta månader så smakar det precis så, ljuvligt. Det kanske är onödigt att skriva att den korv som finns i USA inte på långa vägar smakar speciellt gott?
Det är inte bara falukorven som är åtråvärd, den prickiga korven till barnens frukostsmörgås har också haft en strykande åtgång. Jag vet inte hur många Onsala korvar de har ätit upp, jag har helt tappat räkningen.
Själv har jag mest uppskattat leverpastejen, nyponsoppan, gott bröd, god yoghurt och en god ost.
Den svenska matkulturen är definitivt på en helt annan nivå än den amerikanska! Jag saknar inte den amerikanska på något sätt.
En av de bästa sakerna med att befinna sig på hemmaplan är all god mat som vi fullkomligt proppar i oss.
Vi blir bortskämda med hemlagad svensk husmanskost varje dag.
Tänk att falukorv kan smaka så ljuvligt gott. Har man inte ätit korv på åtta månader så smakar det precis så, ljuvligt. Det kanske är onödigt att skriva att den korv som finns i USA inte på långa vägar smakar speciellt gott?
Det är inte bara falukorven som är åtråvärd, den prickiga korven till barnens frukostsmörgås har också haft en strykande åtgång. Jag vet inte hur många Onsala korvar de har ätit upp, jag har helt tappat räkningen.
Själv har jag mest uppskattat leverpastejen, nyponsoppan, gott bröd, god yoghurt och en god ost.
Den svenska matkulturen är definitivt på en helt annan nivå än den amerikanska! Jag saknar inte den amerikanska på något sätt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)