Att min bil skulle vara stendöd när jag skulle starta den var inget jag räknade med.
Jag verkligen avskyr när självklara saker som bilar och datorer inte fungerar!
Jag ska väl erkänna att bilbatteriet har spökat lite förut och hade vi tänkt till lite så hade Frasse låtit köra min bil också när han kom tillbaka hem tre veckor före oss.
Stillastående i garaget i fyra veckor var Mazda´n allt annat än glad och det visade den minsann.
Efter samtal med vårt försäkringsbolag så fick jag i alla fall hjälp med en kick-start av en bärgningsbil.
Han rekommenderade mig även att byta batteri.
Efterföljande 50 minuter kördes det en hel del miles på freeway 680 för att ladda upp batteriet.
Barnen var inte så imponerade av mammas aktivitet. Tack och lov för alla drive thru! Med varsin Mc´Flurry slutade de klaga.
Man kunde ju ha trott att batteriet nu var laddat men efter ett stopp vid affären vägrade den starta igen. Mannen på parkeringsplatsen bredvid fick rycka in och hjälpa till med startkablar.
Inget annat att göra än att beställa tid näst följande morgon för batteribyte!
Bilar har tur, när deras batteri minskar i styrka, blir svagare och svagare för att till slut vägra starta - är det bara att beställa tid för batteribyte!
Tänk om människans batteri var samma sak, när det är helt urladdat - bara beställa nytt och byta ut!
Människan är dock mer komplex än så, vi måste av egen maskin ladda upp vårt ibland svaga batteri. Ibland en svår och slitsam väg, ibland räcker det med en blick på sina barn.
Mazda´n får en kick-start
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar